I år kommer det inte vara målvakternas fel

Varje dag den här veckan kommer Sportens Jonathan Åhman att krönikera om Västerviks IK. Idag fokuserar han på målvaktssidan.

Emil Kruse.

Emil Kruse.

Foto: Rikard Nilsson

Krönika2022-09-19 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Midsommar, 2021, klockan 12:23. Jag hade just lagt upp färskpotatisen och sträckte mig mot rödbetssalladen samtidigt som jag såg den hemska Läckö Slott-flaskan där borta. Det pep till i min telefon. På meddelandet stod det att Adam Åhman var klar för Växjö Lakers. Ett tips från en trovärdig källa. Ett tips som nån kvart senare visade sig stämma. In till datorn, snabbt ut med texten. Potäterna kallnade, Läckö-skiten glömdes bort. Häftigt och kul för Adam men beskedet kastade om VIK:s målvaktsplaner, han var ju tänkt att vara etta ifjol.

Istället blev det Henrik Lundberg som kamperade tillsammans med Edvin Olofsson, som tidigare plockats in från Arlanda, Martin Gudmundssons förra klubb. På förhand sågs nog Lundberg, med sin erfarenhet och – jag vet att jag överanvänder uttrycket – bevisade kvalitet, som etta. Olofsson hade doppat tårna i ligan på hösten men det var våren i "ettan" som stack ut i positiv bemärkelse. Lundberg stod också i premiären men ganska kort in på hösten hade Olofsson tagit över förstaspaden och var instrumental i VIK:s imponerande första halva på säsongen, med framför allt den matchvinnande insatsen i Umeå (1–0) i omgång 3 som mitt starkaste minne.

Lundberg blev ingen succé i VIK och liksom bleknade bort, Olofssons form dalade och hela målvaktsfrågan kändes som ett störningsmoment hos VIK under våren. Ingen var riktigt nöjd, det var ofta målvakterna som kritiserades efter förluster i jämna matcher under hela vintern – orättvist ofta om du frågar mig. Med de uppenbara misstagen som begicks längre fram i planen fanns det ofta inte mycket att göra för målvakterna. Olofsson kritiserades och visst, han var inte på höstens nivå, men det var fortfarande hans första riktiga säsong i ligan. En bra bit in i säsongen var siffrorna – framför allt de underliggande – slagna av endast få.

Till i år har Lundberg försvunnit och ett namn med ännu högre ingångsvärde kommit. Emil Kruse är nog, rimligen så, de flestas tips till förstaspaden. Även mitt, Kruse kommer sannolikt att stå fler matcher än Olofsson men några 45+ som han loggade senast han var i VIK kommer han inte att nå. VIK-ledningen behöver inte utsätta honom för det – Olofsson har visat att han kan vinna matcher åt sitt lag i den här ligan och kommer, givet hans personlighet, att kräva det bästa av Kruse och övriga lagkamrater varje träning.

Martin Gudmundsson valde att disponera en större del av kassakistan till målvaktspositionen till den här säsongen. Kruse är säkert bland de bäst betalda spelarna i VIK och Olofsson bör ha höjt sitt arvode en del gentemot ifjol. Här tycker jag tränaren/sportchefen gör rätt. Allsvenskan är en lång och slitsam serie och ditt lag kommer inte att orka komma upp i en hög spelmässig nivå i fler än 30 matcher, om ens det. Din slutliga position avgörs inte av de enskilda topparna utan av hur mycket du får med dig från kvällarna du inte får till det. PP-spelet hackar, jänkarna börjar förhandla med tyskarna och tappar fokus, dina rollspelare börjar muttra om speltiden. Det är då du behöver ett målvaktspar som inte nödvändigtvis vinner matchen åt dig men som ser till att du håller det där krysset i Norrköping eller håller undan hemma mot Östersund.

VIK:s målvaktspar är kanske inte på högsta nivå i ligan men man placerar sig åtminstone i skiktet strax under. Skiter det sig lär det inte vara målvakternas fel i år.