7–0, 5–2, 11–2. Totalt 23–4 över tre matcher. Är skillnaden mellan lagen så pass stor? Det kanske är rimliga siffror? Ändå: vad fan?
Den här gången finns ingen enskild sekvens, inget enskilt om att gömma sig bakom. Det enda kvarvarande är det milsvida gapet i lönebudgeten men väljer man den vägen hade matcherna inte ens behövt spelats. Som Edvin Olofsson sa efter matchen: "Inget lag är tillräckligt bra för att göra tvåsiffrigt på oss på vår hemmaplan".
För att skaka liv i den här matchserien hade VIK behövt göra allt allt allt rätt. Få en bra start, första målet, få HV-spelarna att tycka det är tråkigt att spela. Inget av det lyckades man med, det blev en kväll där VIK visserligen mötte en sällsynt bra motståndare men där man också lyckades komma i vägen för sig själva.
Till exempel balanserade Alfred Barklund på den tunna gränsen mellan att våga spela och att göra bort sig fram till 0–1. HV fyllde på med f-y-r-a till i första perioden och känslan var att saken var klar redan när Myles Powell pricksköt in tvåan efter sex minuter.
0–5 efter första perioden. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på i HV är bra vs VIK är dåliga-diskussionen. Det är förmodligen en kombination, för HV är alltså ruskiga. Det kan inte understrykas nog.
Samtidigt: när VIK hade energi efter 1–5-målet och hugg på mer tog man sin andra utvisning för sex spelare på isen. Det är inte att göra det enkelt för sig, direkt.
Avsaknaden av rutin och ledarskap i gruppen tyckte jag blev tydlig när VIK rämnade. Lagkaptenen Erik Gustafsson är inte den sortens kapten som ryter i – och ska såklart inte vara någon han inte är ens i ett sådant läge – men någon annan hade behövt göra det. För mer eller mindre oavsett vilka du möter så måste du som lag ta dig samman och stoppa blödningen. Gör det som krävs för att ta dig till pausvilan, men släpp inte in något mer mål.
VIK hade mått bra av Joakim Hagelin och Alexander Hilmerson i de här matcherna. Att, som Luke Green, checka ut tidigt med ett matchstraff efter att ha varit på domaren är inte att ta ansvar.
Jag vet inte vems ansvaret är eller vad som låg bakom det men det symboliserar VIK:s kväll rätt bra att sekretariatet länge visade 1–3 och tom VIK-bur(!) trots att verkligheten var 1–6. Inget funkade, inte ens utanför isen.
Många åkte hem i första periodpausen och det är väl upp till var och en hur man hanterar 0–5 men vi kan se det som ett tecken på att den eventuella hype som bubblade inför de här hemmamatcherna avtagit.
Jag tror HV värdesätter den vila som kommer med att avsluta serien på onsdag högt så om VIK vill förlänga säsongen ett par dagar och, inte minst, avsluta(?) snyggt och revanschera sig inför hemmapubliken kommer det krävas en toppinsats. För det här HV-laget är så påslaget och konkurrensladdat att man varken kan eller vill slå av på takten. Jag är osäker på om VIK har kräm nog kvar för att pusha det här en vända till.