En tydlig tvåmålsförlust i Tingsryd en onsdag. Verkligheten, vardagen, vemodet är här för VIK. En mörk vinter tornar upp sig och VIK kommer att åka rakt in i dunklet om man inte fyller på med energi.
Då menar jag inte nödvändigtvis nyförvärv. Det är klart att Martin Gudmundsson och Morgan Persson gärna sett tre eller fyra etablerade spelare in i truppen men som vi tjatat om tidigare är det inte så verkligheten ser ut. Truppen kommer att förändras men inte till imorgon.
Det man däremot kan hoppas på är att man får tillbaka spelare från skadelistan som dels bidrar med sina enskilda egenskaper men framför allt genom att stärka konkurrensen och justera hierarkin till närmare normalläget. Som det är nu tvingas spelare på för stora kostymer, för många och för utsatta minuter. Och när de visar sig inte klara av det eller, som i vissa fall mot Tingsryd, helt nonchalera de grundläggande bitarna i en lagidrott så som att i minsta möjliga mån sätta lagkamraterna i problem, finns ingen att sätta in i deras ställe när de bänkas. Ledarna blir bakbundna.
Tre raka förluster är ingen panik och det är inte heller någon kris i poängkolumnen men min sammantagna bild är att VIK behöver kroppar och erfarenhet samtidigt som de ledande, välmeriterade spelarna som Gustafsson, Öhman och Kruse måste upp flera nivåer. VIK är, och det vill man verkligen inte vara, ett lag som just nu är rätt bekvämt att spela mot.