Den vanligaste frågan jag fått senaste halvåret är "tror du VIK reder ut det ekonomiska läget?". Den vanligaste jobbrelaterade frågan, ska sägas. Min fyra och ett halvt-åring ställer annars "pappa kan jag få XYZ?"-frågan tresiffrigt antal gånger per dag. Känns det som.
Hittills har mina svar varit åt det pessimistiska hållet. Att det nog blir värre innan det vänder. Att licensnämnden kommer ha frågor som behöver redas ut. Men nu tror jag banne mig att det har vänt.
Med det sagt: det är inte läge att blåsa faran över, plocka in två nordamerikaner i jakt på slutspel och slå på någon stor värvningstrumma i sommar. Att jag anar att det "har vänt" är just för jag tycker mig se en skiftning i tonläget hos VIK. Det pratas långsiktighet, hemvävt, ideella krafter och arbetsgrupper. Bort från produkt, titlar och satsning. Det gillar jag; VIK är i en position där man måste justera reglagen. Gör man det på rätt sätt kommer resultaten. Första prioritet har varit – och är! – att få tillbaka förtroendet och i förlängningen sponsorintäkter. Det ekonomiska hotet är inte avvärjt men jag tror man kommit en bit på vägen bara genom att ändra sin terminologi.
Några i VIK-kretsar för mig nya bekantskaper som Camilla Collins och Johan Berg har gjort positiva intryck och jag tror klubben gör rätt i att involvera dem så mycket de kan när riktningen ska stakas ut.
Tittar vi på isen är VIK verkligen med och bråkar om slutspelsplatserna. Jag har varit inne på det tidigare, att det här laget har något charmigt. Nyckeln är att spelarna tilldelas uppgifter de mäktar med, det blir en naturlig hierarki och rollfördelning. Med den ökade speltiden som kommer med en (för) tunn trupp kommer också spelare att växa. Joel Ratkovic-Berndtsson med självförtroende och någorlunda fria tyglar är ett hot varje gång han är på isen, Helmer Styf har tagit flera kliv bara sedan i december, Elias Sjöström börjar visa fältherre-tendenser och Hubert i målet håller definitivt för en slutspelsjakt. För att nämna några.
Oron ligger såklart i orken; man går hårt på kort om folk och är, förutom den uppenbara tröttheten som kommer, väldigt sårbara för skador och avstängningar. Nästan tre fjärdedelar återstår av serien men med den medvind jag upplever att laget har just nu tror jag man kommer vara med och tampas om slutspelplatserna hela vägen in i det sista, och på så sätt få ett positivt avslut på en säsong som mest kommit med mörker.