Att Urban Widén och Robert Schwartz hoppar av VIK-styrelsen i förtid kom som en chock för många. Jag blev också överraskad även om jag hållit situationen under uppsikt en tid. Jag vet att det under hösten vuxit en frustration mot Widéns sätt att leda klubben där många, såväl anställda som styrelsemedlemmar och ideella, känt sig exkluderade. Man har känt sig maktlösa, oförmögna att ändra klubbens riktning. I de berömda kulisserna har det från ett håll jobbats för att få till en förändring på ordförandeposten men signalerna har varit att Widén velat sitta kvar. Därför blev jag förvånad om än inte helt tagen på sängen när uppgifterna nådde mig tidigare i veckan. Avhoppen väcker såklart en rad frågor.
- Varför?
- Varför nu?
- Vad innebär detta?
- Vem tar över?
Beträffande timingen är den olycklig. Widén hade med enkelhet kunnat sitta kvar som ordförande, som en slags "lame duck", och delegerat arbetsuppgifter till de som finns på plats i Västervik för att ge klubben och valberedningen arbetsro. För det finns krafter som vill bidra och det är inte lag på att styrelsen måste vara med och peta i allting. Nu blir det istället ännu ett störningsmoment som tar kraft och fokus från den framåtrörelse jag ändå upplever att man fått den senaste månaden.
Hoppar de av nu innan det skiter sig totalt, för att rädda sina egna anseenden? Nej, det tror jag inte. Skulle klubben gå i konkurs – vilket jag håller som osannolikt alltjämt – är inte Widén och Schwartz fria från ansvar förrän medlemmarna beviljar det på årsmötet. De kommer fortfarande att förknippas med det ekonomiska förfallet även om de formellt lämnat styrelsen. Om något får väl anseendet en törn av att de hoppar av i förtid? Widén var till exempel väldigt kritisk mot att Anders Pewe klev av som kassör – vid årsmötet – utan att ha en efterträdare utsedd.
Att Widén och Schwartz försvinner behöver inte vara av ondo för VIK; riktningen Widén tog klubben i höll inte. Han ville mycket och väl men fick inte den respons han trott, önskat och hoppats på. Han klarade inte av att få med sig invånarna på den resa han ville göra, där VIK skulle professionaliseras och etablera sig i Hockeyallsvenskan. Bolagiseras i vardagen. En del viktiga frågor, exempelvis den om arenan, har varit utom hans kontroll, men på det stora hela var VIK inte mogen den kostym han ville klä klubben i och man förlorade mycket av det andra, det ideella och mellanmänskliga, på vägen. Jag tror det är därför de lämnar nu. De, främst Widén förmodligen, har tröttnat, tror jag. Det går för långsamt för honom, samtidigt som det kommit in andra starka röster som tydligt vill sakta ner, ta på en mindre, mer välsittande skrud. Då är det bättre ömsningen leds av någon som tror på kursförändringen.
Därför tror jag inte avhoppen påverkar VIK ideologiskt, man har insett att man behöver se saker på längre sikt, att resultat är en biprodukt av en välmående vardagsverksamhet, börjat engagera de som lämnade klubben för några år sedan och ämnar bygga upp det söndertrasade varumärket igen. Styrelsen hade förändrats vid årsmötet i sommar oavsett, en process som nu tidigareläggs.
Däremot är det ingen hemlighet att både Widén och Schwartz varit en slags ekonomisk räddningsplanka, vilket inte minst köpet av Hyllan förra våren vittnar om. Den fallskärmen försvinner sannolikt nu och pengar ska så småningom betalas tillbaka. VIK är fortfarande mitt i en ekonomisk skärseld med oviss utgång.
Konkurs? Kanske. Jag tror ändå inte det. I den här framåtrörelsen jag skrev om ovan finns inte bara handlingskraft och VIK-hjärtan, det finns också kapital. Jag har svårt att se att dessa, tillsammans med allmänheten, låta klubben försvinna i en konkurs. Det vill sannolikt inte de fordringsägare som då inte får en enda krona, heller.
Sista frågan: vem tar över? Jag har tidigare beskrivit en samordnande person, en som klarar av att balansera ett semiprofessionellt A-lag med anställda – produkten i skyltfönstret – i ena vågskålen, med en ideell förening – själen, pulsen, hjärtat – i den andra. Någon som klarar av att med ödmjukhet och tydlighet leda organisationen, alla delar av den, framåt. I rätt takt, med rätt medel. Personen behöver inte vara expert inom alla områden utan istället kunna inkludera flera, fördela bättre. Av de som finns runt VIK just nu ser jag Camilla Collins och Johan Berg som två väldigt starka kandidater.
Men de ska ju vilja själva också.
Det är trots inte alla som orkar vara ringmästare.