När Jonathan Dahlén grävde in övertidsmålet i måndags kväll skickade han inte bara upp Timrå till en 2–0-ledning i matchserien mot VIK, han tryckte också ett hål i VIK – ett hål där hela säsongen kan pysa ut – om VIK tillåter det.
Det var ju annars upplagt för VIK i match 2; usel närvaro, ganska avslaget i två perioder. Men sitt signum troget så var man inom slagavstånd. Man fick just vad man behövde: ett tidigt mål i tredje som inte bara gav kontakt, det gav energi. Energi att få rätsida på mentaliteten, energi att orka jaga ikapp och självklart var det Victor Öhman som prickade in kvitteringen till 3–3 under forceringen. Det hela skulle kulminera i ett övertidsrån.
Öhman må inte alltid synas i matcherna, vi har gått igenom det förr, jag vet, men han visar gång efter annan varför han trots det får förtroendet i den här typen av situationer. Han räds inte att ta de här avsluten som behöver tas för att få in pucken. Missar han och pucken hamnar i hörnet är saken över. Det är också ett sätt att ta ansvar.
Råsopen i magen när Dahlén avgör blir på något sätt extra tungt just med tanke på att VIK jobbade sig ikapp, man fick i slutändan inte ut något av det. Eller? Jodå, det är klart man fick.
Det VIK ska hitta sin energi i till onsdagens match – den ruskigt viktiga tredje matchen – är följande.
Lundbergs spel
Wow! Att komma in i det läget och göra den sortens räddningar – otroligt imponerande. Daniel Marmenlind byttes ut för att ge en injektion och Lundberg injicerade för glatta livet. Jag tror att Mattias Karlin trots detta väljer Marmenlind i målet till match 3 och att målvakten i sin tur använder bytet som bränsle. Men jag är inte helt säker här, Lundbergs insats har garanterat fått Karlin att fundera ett varv extra.
Krekulas mål
Så förvaltar man sina första slutspelsminuter. Genom att hänga upp en reducering i krysset. Krekula kan, om han litar på sin skridskoåkning och driver spelet framåt, bli den joker VIK behöver i det här läget när "fjärdekedjans" överraskningsmoment försvunnit. Han, och några till, måste bli det. VIK behöver maxprestationer från samtliga för att vända på matchserien.
Desperation
Nej, det är inte kört vid förlust. Men nästintill. VIK måste vinna match 3. Det går inte att tänka längre fram än nästa byte nu. Desperat ishockey är inte nödvändigtvis huvudlös ishockey. Men inställningen måste vara att det inte finns några räddningsplankor.
Historik
Tidigare matcher spelar ingen roll i slutspel, sägs det alltid. Det kan det absolut göra. VIK kan åtminstone försöka intala sig själva det för att blåsa upp sig lite inför matchen på hemmais, där man inte bara brukar vara bättre än Timrå – storstjärnan Dahlén brukar inte trivas alls. I det här läget är det bara att greppa efter alla halmstrån som finns.
Sen behöver man också en portion tur. De här "små marginalerna" det pratas om är bara ett annat ord för tur. Stolpe in istället för ut, utvisning med sig istället för emot, ja ni fattar.
På ett sätt förstår jag om VIK:s ork tryter och Timrå går vidare utan att behöva slita hund hela vägen. Man har inte numerären att orka med en dinosaurie som Timrå med ett par skador. Samtidigt skulle det kännas onödigt, på något sätt. För det här laget är något alldeles extra och, om vi ska lita på medierapporteringen, den sista Mattias Karlin-upplagan.
Och är det något Karlins lag lärt oss genom åren är det att vi aldrig ska räkna ut dem.