Att bubblan skulle spricka förr eller senare hade jag redan förstått. Hur, i vilken omfattning och med vilka offer var mer oklart. Men med opinionen som varit, de självmål som gjorts och den riktning klubben tagit stod det klart att något behövdes göras.
Det något visade sig bli att sparka klubbchefen Petra Axelsson. Ett beslut jag förstår att styrelsen fattade. Tongångarna runt VIK och ledningen med Axelsson i spetsen började surna, många inflytelserika parter började tappa tålamodet med hur man bemöttes och till slut verkade det vara Axelssons show rakt igenom. Hennes sätt eller inte alls. Styrelsen valde den andra vägen.
Styrelsen, med ordförande Urban Widén, hänvisar till det ekonomiska resultatet som avgörande anledning. "Minus är inte längre ett alternativ", sa han på årsmötet. Och att man redan hamnat hos Kronofogden är såklart ett tungt slag mot klubbchefens arbete.
Lägg till några PR-mässiga självmål som en frågestund där man pratar om att vara transparent men det enda man är transparent med är att man inte är transparent. Majoriteten av frågorna som kom in handlade om ekonomin men de valde man helt att bortse från. Ett slag mot trovärdigheten. Svävande formuleringar om "digitala system" och att kalla 28 fall hos Kronofogden för "fåtal" och "undantag" var inte heller balsam i medlemmarnas öron.
Till slut blev nog situationen ohållbar; VIK under Axelsson hade kört fast. Hennes sätt att leda ett team, en klubb och förening funkade inte utan kamrater blev fiender, framtidstro blev uppförsbackar, en burdus och gå-på-ig framtoning blev en belastning istället för en tillgång.
Men att tro att alla problem börjar och slutar med Petra Axelsson vore naivt. Hon må ha gjort det svårare för sig själv än nödvändigt men att vara klubbchef i VIK är ett marigt uppdrag och du behöver backning och guidning av en klarsynt styrelse. Hur ska klubbchefen och dess team nå målen om styrelsen lägger en fantasibudget? Och även en heltidsanställd klubbchef behöver understöd. Styrelsen fick se Petra in action under hela fjolårssäsongen och valde ändå, efter "en noggrann rekryteringsprocess" att anställa henne tills vidare i somras. Måndagens besked är ett kraftigt underkännande av sitt eget arbete från styrelsen – de måste ha haft en klar bild av hennes arbetsmetoder, visioner, styrkor och brister och varit beredda att kompensera för dessa på annat vis.
A-laget skiter jag, ursäkta språket, i. Det luftslottet kommer att brisera vad det lider. Kanske puttas det in externa pengar ett tag till för att hålla laget flytande men det finns ingen bäring eller trovärdighet i vad de håller på med. Att åka runt med ligans kanske dyraste trupp är inte särskilt sexigt när nästan ingen känner samhörighet med spelarna. Det är ingen kritik mot Victor Öhman, sportchefen. Han fick en påse pengar att spendera och en riktning togs fram, antar jag, gemensamt. Budgeten sätts ovanför hans huvud och hans uppdrag är att verkställa utifrån framtagna visioner.
Nu har styrelsen skickat en signal att de inte är nöjda med läget. Vad blir nästa steg? Att inse att spelarbudgeten var på tok för hög för intäkterna, att storsegrar mot Alvesta och Pantern inte gör att folk vallfärdar till hallen och att man därmed börjar släppa spelare för att minska utgifterna? Rivna kontrakt? Får vi se en situation likt den för 15 år sedan då alla avtal sades upp runt jul? Inget lag åker ju ur ettan den här säsongen ändå så man kan ju göra en slags light reset och landa i ettan snarare än trean, moraliskt klandervärt eller ej.
Jag tror VIK behöver sakta ner. Skala ner, hitta sin själ igen. Sluta prata om produkt, omsättning och tjusiga titlar (COO, liksom? Fan är det?) utan istället börja i rätt ände. Hitta kraften i det ideella, i gemenskapen. Få alla som stått utanför och skrikit, letat fel, att vilja ta på sig blåstället och hjälpa till att reda ut den här jävla röran. Det är VIK:s chans, för det finns fortfarande en stark kraft runt klubben och det finns både driv och kunskap där ute. Snarare än att en enskild person på grund av att denne är avlönad ska veta allt och bäst behövs en samordnande person som kan kanalisera alla åsikter, all välvilja och strukturera upp det till konkreta insatser med en sund kultur som vägvisare.
Just nu är cirkus VIK en show med enbart förlorare men det finns alltid en lampa kvar att släcka, en sista klocka att ringa i.