Officiellt har VIK nu fyra backar kontrakterade och vi kan väl börja där. Elias Sjöström lånas in från Linköping på ett helsäsongslån och det är ur många aspekter en bra lösning sett till VIK:s förutsättningar. I bästa fall erbjuder han ett stabilt backspel och växer under säsongen till en relativt billig peng men han ska givetvis inte lastas med några större förväntningar.
Presenterad är också Arvid Henrikson, en stor rightare som vi kan se som ersättare till Max Krogdahl. Henrikson ska hålla rent och flytta pucken snabbt. En värvning av den här oprövade sorten omges alltid av en del frågetecken men så ser VIK:s verklighet ut och vi behöver inte fastna i det.
Från Vita Hästen kommer Anton Björkman, med i princip fyra raka säsonger i ligan bakom sig. En värvning jag på förhand tror på då han står för beprövad kvalitet. Lär inte sticka ut i någon riktning utan väntas leverera ett stabilt spel i alla former.
Det hittills enda nordamerikanska inslaget är Alex Cotton. Den 21-årige kanadensaren ser vid en första anblick ut att vara ett kap då han ifjol levererade över en poäng per match i finska andraligan Mestis. Även jag tycker Cotton känns kittlande och av allt att döma är han tänkt att vara en speldrivande back med mycket istid i VIK men vi ska passa oss för att värdera Mestis-siffrorna för högt. Ett hyggligt närtida exempel är VIK-floppen Saku Kinnunen som kom till klubben med jämförbara siffror men inte lyckades alls i Hockeyallsvenskan.
Klar men inte officiellt är också Anton Schagerberg. En rimlig förlängning, han tog kliv under säsongen och min känsla är att mer finns att hämta. Jag hoppas också att VIK löser en fortsättning med Hugo Gabrielson, vars fjolår blev stört av axelskadan. Med mer kontinuitet och en ordentlig försäsong kan ett genombrott stå för dörren.
Det ger i så fall sex backar på kontrakt och två vakanser. Den ena bör fyllas av lagkaptenen Erik Gustafsson. När jag pratade med sportchef Victor Öhman häromdagen sa han att dialog pågår men mitt intryck var att en överenskommelse inte var jättenära.
Med eller utan Gustafsson behöver Öhman hitta sin nummer ett, en ledande tvåvägspjäs med ledaregenskaper. Tidigare har de hetat Kapla, Johannesen och Brickley och något liknande kommer behövas i år. Det är den viktigaste – och svåraste – rekryteringen att träffa rätt med.