Nej, det blev aldrig riktigt superspännande på Hovet i fredags, även om avståndet bara var två mål tidigt i andra och att man hade chanser för att komma än närmre. Dels för att VIK var tama och lätta att spela mot — mer om det strax — men också för att AIK var så pass bra. Deras aggressivitet över hela isen ställde till stora problem för VIK. Hade VIK snubblat till sig en poäng hade det bara varit att slänga in poängen och rånarhuvorna i bussen och åka tillbaks till kusten innan farbror Blå dök upp.
Problemet med att fastna länge och ofta i egen zon måste man hitta en lösning på. Värdera när man kan vara kreativ och när det primitiva passar bättre. Spelare som kan känna av pulsen i matchen och förstå vikten av att ta rätt och enkla beslut för att gnugga sig in i matchen blir viktiga. Det kommer ta ytterligare ett tag innan de nordamerikanska spelarna, speciellt de som är vana med offensiva roller i ECHL, lär sig att man i Hockeyallsvenskan ofta kan gå rätt många byten innan man skapar en målchans. De bytena där emellan är det som avgör om det mål man eventuellt petar in när chansen kommer ens spelar någon roll förutom för den egna statistiken. Mot AIK blev VIK extremt långa och de få gånger backarna fick tid att faktiskt lyfta blicken och leta ett medspelarblad var närmste forward en halv ocean bort i sin iver att anfalla. VIK saknar spelskicklighet på backsidan men det är inte deras fel att forwards gömmer sig.
Sägas ska att VIK stod för en bra inledning i bortamatchen i Umeå för någon vecka sedan, men i övrigt har det varit håglöst redan från start. Hittills har VIK vunnit de matcher man "ska" och kanske mer därtill men man kommer självklart gå på pumpen även i den sortens matcher framöver och då är det nödvändigt att ha en poängbuffert med så kallade oväntade poäng. Och för att ens ha chans på poäng måste man ju vara påslagna från start och tävla om det. Ja, ni fattar.
Jag fick uppfattningen att man är medvetna om problematiken i VIK-ledningen. Man duckar inte för att det finns att jobba med på den fronten. Hjälp behövs också. Mot AIK blev VIK:s brist på tyngd och fysik påtaglig. Man blev för enkla att spela mot och måste spela större än sina fysiska kilon för att väga upp för det. Kanske kan juggernauten Alexander Hilmersons snara intåg och Bode Wildes förmodade majestätiska spelstil råda bot på det?