Man kan säga rätt mycket om den säsongsinledning som Åtvidabergs FF upplevt i superettan. Men inte ens med den bästa vilja i världen kan man säga att den varit något vidare.
Fyra poäng på sex matcher och jag sitter och funderar på om jag ska ta dumstrut med mig till Kopparvallen nästa gång. Jag skakade på huvudet åt dem som var negativa och var fullständigt övertygad om att ÅFF skulle ha närmare till toppen än till botten.
Så kan det fortfarande bli, det är 24 matcher kvar, men det gäller att få stopp innan det brakar åt helt fel håll. Starka 2016 bidrog möjligen till en missvisande självbild, men det som gick med då går emot nu. I motgång är det väldigt många och väldigt mycket som sätts på nya prov och som måste bli bättre. Inte minst passningsspelet.
1–2 i klassikermötet med Helsingborg var på sitt sätt inte så mycket att säga om. Det var ett tufft läge redan från början och efter tidiga utvisningen (och baklängesmålet) blev det mer eller mindre hopplöst. Nu gjorde ÅFF det helt okej med en man mindre och till och med riktigt bra i slutet när det inte längre fanns något att förlora. Det blev reducering genom Jon Birkfeldt, men det blev inte mer.
Det har som sagt varit en tuff start på våren, men på ett sätt är ÅFF faktiskt på rätt väg. Sedan förra sommaren har sålts tre offensiva spelare till allsvenska klubbar: Mahmoud Eid till Kalmar, Shkodran Maholli till Häcken och senast Simon Alexandersson till AFC Eskilstuna. Det är bra. Det är den gren i näringsträdet som klubben befinner sig på och det är så det måste jobbas.
Talangfabriken har vaknat till och ÅFF har åter fått stämpeln att här kan du utvecklas. Det är nog så viktigt när spelare ska värvas. Som med Isac Lidberg innan transferfönstret stängde. Nu har inte talangen visat så mycket än, men något säger mig att sonen till "Mästarnas mästare" blir en investering som kommer att betala sig bra i framtiden.
Men då är det också viktigt att en del av pengarna återinvesteras i den sportsliga verksamheten och inte enkom används för att fylla igen övriga hål i plånboken.
Eller som någon uttryckte det: ”för att köpa toalettpapper till Kopparvallen.”