Abdalfatah Aburawa har tilldelas Västerviks kommuns föreningsledarstipendium.
Större delar av sitt 59-åriga liv har Abdalfatah Aburawa ägnat sig åt karate och har varit tränare sedan 1983. Först i Egypten och sedan i Palestina innan han kom till Sverige 2006.
Efter fyra år i Sverige bestämde sig Abdalfatah för att starta en karateklubb i Västervik eftersom det inte fanns någon.
– Jag och några kompisar tränade tillsammans först. Jag frågade om det fanns någon karateklubb i Västervik, men det gjorde det inte. Då tänkte jag att jag måste försöka bilda en klubb och det var det många som var positiva till, säger han.
Karate förknippas ibland med våld, men det är något som Abdalfatah vill ändra på.
– Min erfarenhet är att karate är bra för själ och kropp. Man visar sin styrka och kontroll. Vi tränar mycket på rörelser, balans och reaktion. Det är inte lätt och det tar tid.
Det är alltså drygt tio år sedan som Abdalfatah bildade Västerviks Karateklubb.
– Jag hade en stor dröm, men jag kan inte säga att det har blivit som jag drömt. Jag hade hoppats på att vi skulle vara en stor klubb och där vi åkte på många tävlingar.
I dagsläget har Västerviks Karateklubb runt 60–70 utövare. Aburawa hade gärna sett att antalet utövare var mycket större.
Abdalfatah har fått erbjudande om att flytta till Stockholm och Malmö för att bli tränare, men han är Västervik trogen.
– Jag började i Västervik och då blir jag kvar. Jag trivs bra här.
Abdalfatah lägger ner många antal timmar i veckan på att hålla i klubbens träningar för både barn och vuxna.
Nu har han belönats med Västerviks kommuns föreningsledarstipendium och det är ett bra bevis på att allt engagemang som han lägger ner på klubben verkligen uppskattas.
Motiveringen: Abdalfatah Aburawa bildade Västerviks Karateklubb 2010. Föreningen har tills idag utvecklats i en mycket positiv riktning. I hög grad tack vare Abdalfatah som person och ledare där föreningen har öppen träning för alla åldrar i syfte att skapa meningsfull fritid och livsstil för unga människor i Västervik.
– Jag blev överraskad när jag fick beskedet att jag hade fått stipendiet. Jag uppskattar det samtidigt som jag är stolt, men sedan är det bra att sporten får uppmärksamhet som gör att fler kan bli intresserade, och det betyder att klubben kan växa.
– Jag kan inte leva utan karate. Det är som syre för mig att träna karate, konstaterar Abdalfatah Aburawa.