Ritva Wik, dotter till den legendariske WKK-ledaren Ivan "Gubben" Heed, lämnar över träskulpturen till Gunnar Sandberg, ordförande i veteranföreningen.
I fredags invigdes olympiska spelen i Tokyo. Ett arrangemang som är lika omdiskuterat som efterlängtat. De svenska medaljhoppen heter i år Daniel Ståhl, Armand Duplantis, Sofia Mattsson och Sarah Sjöström.
Men för 85 år sedan, långt innan corona hade spelet i ett järngrepp, hette två svenska medaljhopp Erik Bladström och Sven "Mannen" Johansson. De två Västervikskanotisterna representerade Sverige i F2 faltbåt som det då hette.
Den blott 18-årige Erik Bladström berättade efteråt att det uppskattningsvis var 30 000 åskådare som försökte heja fram tyskarna till guld – men duon från Västervik hade andra planer.
Tyskarna var också favoriter, men Bladström och Johansson tog kommandot direkt och hade ledning första 1 000 meterna. Men österrikarna kom ikapp och drog ifrån med 50 meter. Vid 4 000 meter hade västervikarna och tyskarna kommit ikapp och låg jämsides samtidigt som österrikarna tappade.
En fruktansvärd jämn och spännande kamp inleddes mellan Sverige och värdnationen som höll på i hela 6 000 meter framför tusentals tyska åskådare. Till slut lyckades Bladström och Johansson vinna med en halv kanotlängd och tre hundradelar på tiden 45,48,9.
Prisutdelningen ägde rum i ett fullpackat olympiastadion i Berlin, och Bladström och Johansson uppfattade att Adolf Hitler såg lite besviken ut där han satt på hedersläktaren och fick se hur tyskarna bara fick silvermedaljer.
Bragden var ett faktum. Svenskarna hade lyckats besegra tyskarna i deras speciella kanottyp. I Västerviks-Tidningen 1936 gick att läsa:
"Mannen och Bladström blevo omsvärmade av autografjägare från alla länder och deras kamrater dunkade dem ännu flera timmar efter tävlingen i ryggen, så att det dånade".
I boken "WKK 75 år" skriver Knut Grahnquist om hjältarnas hemkomst till Västervik.
"1936: Järnvägsstationen i Västervik. Massor av människor. Stadsfullmäktiges ordförande längst fram mot spåret där tåget kom in. Hurrarop, blommor och tal. Olympiahjältarna Sven "Mannen" Johansson och Erik Bladström kom hem efter guldbragden i Berlin. De yngsta i välkomstmyllret trängde sig fram för att uppleva lyckan: Att få ta på hjältarna och att få en autograf."
Gunnar Sandberg, en riktig legendar inom WKK, sitter i dag som ordförande i veteranföreningen.
– Att Johansson och Bladström skulle vinna hade inte tyskarna räknat med, säger han.
Vid samma OS blev Nils Wallin från Västervik nia på 10 000 meter.
1939 stod WKK:s allra första egna klubbhus färdigt. Segereken från OS 1936 planterades utanför – och går att beskåda än i dag.
1973 fyllde den legendariska WKK-ledaren Ivan "Gubben" Heed, som var med Bladström och Johansson Berlin, 70 år. En stor gren sågades ner från eken, och Bror Strid lät tillverka en massiv träskulptur till "Gubben", som är en av de allra främsta idrottsledarna någonsin i kommunen. Ivans dotter, Ritva Wik, har länge haft OS-skulpturen som ett fint minne av sin far. Men nu går den tillbaka till föreningslivet – nämligen till WKK:s veteranförening.
– Jag gör det här för att jag älskar min far och tycker att han är värdig att lyftas upp igen. Jag tycker att det är ett avslutat kapitel och nu är skulpturen tillbaka på sin plats, säger Ritva Wik.
WKK:s Carl-Åke Ljung fram och Ragnar Hellin bak har precis vunnit SM-guld och kvalificerat sig till OS i Melbourne. På bilden prisas de av Kerstin Svensson som senare blev Carl-Åkes fru.
Anders Ohlsén tog sig till OS-final i både Seoul och Barcelona.