Anders Ohlsén, som representerade WKK, tävlade i OS två gånger – Seoul 1988 och Barcelona 1992.
OS i Tokyo är nu officiellt invigd. Under några veckor kommer världens bästa atleter ställas mot varandra. Att få tävla i OS är varje idrottares högsta dröm, men för de allra flesta stannar det vid just en dröm. För kanotisten Anders Ohlsén gick det dock i uppfyllelse – två gånger om.
– Det var skithäftigt och OS är ju det man ser fram emot i sina fyraårsplaner som man lägger upp. Första gången jag var med så fanns det väl i bakhuvudet, men jag trodde kanske inte att jag skulle komma med. Så det var skithäftigt, säger Anders Ohlsén och fortsätter.
– Andra gången, 1992, då skulle man ju bara dit.
Kanotisten Ohlsén var visserligen med i landslaget redan 1986, men på våren 1987 kom en olycklig skada. OS i Seoul ett år senare var därmed i riskzon, men Anders kom slutligen med i truppen som lämnade Sverige för Sydkorea.
– Jag missade landslaget hela 1987. Så det kändes som en extra revansch att kunna ta sig till OS året efter.
1988 blev det en sjundeplats i par med Hans Olsson i K 2 1 000 meter. Fyra år senare, OS i Barcelona 1992, blev det en sjundeplats i K 4:an över 1 000 meter.
Vad är dina starkaste OS-minnen?
– Det starkaste minnet är 1988. Vi åkte dit fem veckor innan spelen började. Det var skithäftigt att få se allt, och i Seoul stod de aktiva mer i centrum jämfört med 1992. De allra flesta idrottare bodde i OS-byn, och det kändes mer som den här förbrödringen som finns inom idrotten.
1992 var det lite mer "business" bakom spelen minns Anders. En del idrottare valde bort OS-byn för flotta hotell och stämningen var inte detsamma.
Lärde du känna någon otippad idrottare under dina dagar i OS-byn?
– Inte direkt, men man pratar med väldigt många olika människor. Det är så det är i OS-byn, man går runt och träffar väldigt många.
Och Anders fick uppleva några unika OS-ögonblick på plats. När Ben Johnson vann 100-meterfinalen i Seoul 1988 satt Anders på andra bänkraden. I Barcelona såg han bland annat Jan-Owe Waldner och i finalen i handbollen.
Svenska truppen vid invigningen av sommar-OS i Barcelona 1992.
Och Anders, som beskriver sig som en riktigt idrottsnörd, kommer givetvis sitta bänkad framför tv:n under sommaren.
Något svensk guldhopp du ser fram emot lite extra?
– Petter Menning är ju intressant. Sedan ska det bli kul att följa seglingarna. Och damfotbollen är skitrolig. Sedan är ju friidrotten alltid spännande.
Även Västervikssonen Stefan Edberg deltog vid OS 1992.