Irman Smajic var överviktig och insåg att det var dags att ta tag i problemet. Då han tidigare hade kört lagidrotter och visste att det inte var hans grej hittade han kärleken till kampsporten. Genom en gemensam kontakt till tränaren Anders Olsson fick han reda på att Kamsportcentret i Linköping var ett alternativ.
– Jag var tjock och hade en dotter som var 2–3 år. Jag klarade inte av att hänga med i hennes tempo. Jag visste att jag var tvungen att hitta något som jag skulle brinna för. Jag packade min väska till Linköping och när jag kom ner för trappen till Kamsportcentret kände mig som hemma på direkten, säger Smajic och fortsätter:
– Jag har testat på lagsporter som fotboll och annat tidigare. Men jag har haft problem med faktumet att om någon gör dåligt ifrån sig så förstör det för hela laget. I MMA kan jag bara skylla på mig själv. Om jag förlorar är det för att jag tränat för dåligt eller förberett mig för dåligt. Det är ingen annans fel förutom mitt eget. Eller visst, ibland kan man skylla på domarna, säger Smajic och skrattar.
Hemma i Västervik finns även sambon och två döttrar. På vardagarna jobbar han som tandhygienist och ordningsvakt på en nattklubb.
– Utan stödet från min familj hade det här aldrig fungerat. Min äldsta dotter tycker för det mesta att min utrustning är äcklig. Hon tycker mer om att spela piano och dansa balett. Men min yngsta dotter brukar brottas och vilja slåss. Så det syns vart mina gener har gått, säger Smajic.
Karriären gick rakt uppåt för Smajic. Han vann SM på grund av att hans motståndare drog sig ur och blev automatiskt uttagen till landslaget. På grund av det fick han gå sin första riktiga MMA match under VM i Las Vegas. Där förlorade han sin första match på delat domslut. Men under EM 2017 fick han möta samma kille i semifinalen – där fick han sin revansch och tog också hem guldet.
Men det är en motståndare – den bulgariska fightern Daniel Galabarov – som han förlorat två EM-finaler emot.
– Jag är jättesugen på att gå en match emot honom igen. Under EM-finalen i Birmingham så var jag uttorkad och hade ingen ork. Han var helt enkelt bättre än mig för den dagen. I den andra finalen i Prag vann jag den första ronden solklart. Sedan blev jag lite för hungrig i andra ronden och ville avsluta. Istället fick han till ett bra slag mot mig som gjorde att jag satte mig på rumpan och då avbröt domaren. Det blev en teknisk knockout. Jag tycker han avbröt för tidigt men vad gör man.
Han har nu varit med i landslaget i 2–3 år och har tankar om att testa på proffslivet.
– Jag kommer dock inte att sälja mig billigt. Jag vill inte hatta runt på några smågalor och tjäna några tusenlappar och sedan åka hem. Jag vill ha någonting riktigt att vinna för en större organisation. Det är mina tränare Johan Jorup och Anders Olsson som får avgöra, säger Smajic.
Tränaren Johan Jorup har tidigare varit proffs inom lätt tungvikt. Nu har han gått upp i vikt för att kunna matcha Smajic under träningarna.
– Då är man engagerad. Det är därför man åker hit. Det är äkta kärlek. De är inte bara mina coacher utan även mina bästa vänner.
Om fem veckor är det asiatiska öppna mästerskapet i Singapore som gäller.
– Allt som inte är medaljplats känns som ett misslyckande. Men det är en del tunga grabbar som ställer upp där, men jag åker såklart dit för att ta hem guldet.