När Irman Smajic kom hem från MMA-VM i Las Vegas i somras var han besviken. Han blev bortdömd mot förre världsmästaren Marcin Kalata, trots att västervikaren brutit käken och armen på flera ställen på polacken.
"Han såg ut som en tvättbjörn och kunde inte fullfölja turneringen", sa Irman då, som själv knappt hade en skråma på sig.
Satsningen gick vidare mot EM i engelska Birmingham i november.
Dock blev uppladdningen inte den bästa.
– Jag bröt en tå fyra veckor innan EM, och har haft problem med en axel, berättar Irman som tävlar i tungviktsklassen; minus 120,2 kilo.
– Jag har vägt lite för mycket, och eftersom det är invägning varje dag har jag fått vätskebanta under hela mästerskapet.
Trots bantningen fick Irman en bra start på världens största kampsportsturnering där över 300 deltagare gjorde upp.
– Jag fick en jättebra väg till finalen där allt gick som det skulle, och samarbetet med min coach funkade också bra. Allt gick enligt planen helt enkelt, säger Irman som fick möta en islänning i semifinalen.
– Det tog bara två minuter i första ronden innan det var över. Jag behövde aldrig slå några slag utan jag fick på en strypning, en så kallad stående giljotin.
I finalen väntade en bulgar.
– Där tog kroppen slut. Jag orkade knappt resa mig efter första ronden, och i andra hade jag honom över mig ganska länge. Flera dagars vätskebantning tog ut sin rätt till slut, tyvärr.
– Det var riktigt tungt eftersom jag ska slå den här killen nio av tio gånger, det ska inte vara några problem. Därför känns inte silvret jätteroligt just nu då jag vet att jag borde ha vunnit guld. Men jag kommer att vara nöjd med silver senare, säger Irman som fick uppsöka läkare efter finalen på grund av sin uttorkning.
– På dopingtestet efteråt fick vi vänta i fem och en halv timme på att det skulle komma något kiss. Jag hade dessutom en förkylning i kroppen.
Det var inte bara Irman Smajic som tog medalj i det svenska MMA-landslaget. Två guld, fyra silver och två brons blev det. Av 13 medaljer vann Sverige åtta och blev bästa nation.
– Grymt bra. Vi, Danmark och Norge tog 80 procent av medaljerna, så Skandinavien har gjort avtryck.
När VT-sporten pratar med Irman är han på flygplatsen och ska påbörja resan hem mot Västervik.
– Inför finalfighten vägde jag 119,7 kilo. Nu, en dag senare, väger jag fem kilo mer. På en kväll har jag alltså gått upp fem kilo i vätska.
Är det inte jobbigt att hålla på och banta under en så fysiskt krävande tävling?
– Det är verkligen inte optimalt. Den här tävlingen är nog den som har tagit mest på mig. Men det är kul. Synd bara att det inte gick hela vägen, det var så nära ett EM-guld, avslutar Europas näst bäste 120-kilosfighter.