Det var världsmästaren från Sverige mot det stora hemmalöftet från Bulgarien i finalen på söndagsförmiddagen.
Atanas Krastanov var på väg att få ner Irman Smajic i första ronden, men svensken reste sig snabbt och försökte sig på en stående giljotin istället. Efter ett tag fick Irman ner bulgaren och började mata slag. När gongongen gick fanns det nog ingen som var mer lättad än Krastanov.
– Jag såg att han blödde både från näsan och från ögonbrynet och då brukar inte läkaren låta någon fortsätta, men de dömer inte bort en bulgar på hemmaplan, menar Smajic.
Krastanov inledde andra ronden offensivt genom att attackera Smajic, men plötsligt började han vråla av smärta.
– Det hände tydligen något när jag drog ner honom och han tog emot sig i första ronden. Nu när han kramade om mig och jag tryckte ner hans axlar gick ena ur led och han ropade stopp. Jag såg på honom att han grinade illa och slutade, berättar Irman som borde ha tillgetts segern där och då.
Istället kom läkare in i buren och det rådde oklarhet om vad som pågick. Men till slut gick huvuddomaren in och sa att det var ett verbalt stopp från Krastanov och att matchen därmed var över.
– Så skönt, jag ville verkligen inte att den här fajten skulle gå alla ronder och sen till domarbeslut eftersom jag mötte en bulgar i Bulgarien. Men jag såg på honom redan efter första att hans själ försvann, och inför andra hade han inte samma glimt i ögat. Jag hade redan vunnit mentalt. Det var på tiden att jag vann det här EM-guldet. Extra kul att det var emot ett obesegrat hemmalöfte, säger Irman efter två silver i rad.
Skillnaden den här gången var att Smajic tävlade i klassen plus 120 kilo istället för minus 120 kilo.
– Den tyngre klassen passar mig bra. Motståndarna är tyngre och slår hårdare, så blir man träffad ligger man, men de är inte lika snabba på backen.
För första gången på länge känner sig Irman någorlunda fräsch efter en tävling.
– Förutom en rejäl smäll på näsan i semifinalen har jag klarat mig bra. Jag skulle kunna gå en fajt till, jag mår hur bra som helst.
Nu är du både världsmästare och europamästare, hur känns det?
– Jäkligt skönt att vara bäst. Nu är jag högst rankad i världen i både minus 120 och plus 120, det känns riktigt bra.
Framöver är Irman Smajic inbjuden till både de afrkanska och de asiatiska mästerskapen. Dessutom väntar VM i Bahrain i slutet av året.
– Vi får se hur jag gör och hur jag mår. Jag är bara så himla glad över det här just nu. På prispallen kom tårarna, jag trodde ju inte ens att jag skulle få gå första matchen då jag var förkyld. Jag ska hem och prata med familjen och tränarna så får vi se vad som händer framöver. Just nu vill jag bara hem till mina barn och äta mat, avslutar Europas bäste MMA-fajter i supertungvikt med ett skratt.