25 år har gått sedan Västerviks AIS och Jenny BK slogs samman och bildade Västerviks FF. Det firade VFF med en heldag med aktiviteter, varav en var en match mellan VFF och IFK:s lag från 1988.
Att det blåvita laget skulle gå segrande ur striden trodde man inte när VFF ledde med 2–0 när 20 minuter återstod att spela. Detta efter mål av Peter Nilsson på straff och Håkan Karlsson som svarade för ett klassavslut i sann Henke Larsson-stil efter ett lika delikat pass signerat Henrik Svensson.
Nilssons straffspark var inte så pjåkig den heller och letade sig in förbi Christian Nyman i IFK-målet.
– Jag såg vilket hörn han var på väg i så jag ville ge honom chansen att ta den genom att lägga den där. Det kändes säkert, säger Peter och skrattar.
IFK Västervik lät sig inte nedslås av underläget och ett mål låg i luften. Den som klev fram målmässigt var Michael Sjöblad (hette Karlsson som aktiv). Han gjorde både 1–2 och matchavgörande 3–2.
Det första målet var en läcker frispark som VFF-keepern Johan Bergvall var på men inte bättre än att bollen styrdes upp i krysset. Det andra målet gjorde Sjöblad sedan han påpassligt snappat upp bollen efter att Bergvall och VFF-backarna slarvat.
2–2-målet gjordes av Tommy Hultgren med ett avslut som förde tankarna till Robin van Persie.
– Skönt att slå VFF även om det inte var något skönspel, säger en leende Michael Sjöblad och fortsätter:
– Det var kul att få spela igen med alla gamla lagkamrater. Jag har nog inte spelat sedan runt 2002. Vi får se hur kroppen känns i morgon, troligtvis lär det kännas en del.
Efter slutsignalen pustade spelarna ut, vissa mer slitna än andra. De hade gett de knappt 400 åskådarna på Bökensved 60 minuters underhållning.
– Helt underbart att spela, det är alltid roligt. Men visst, när man har bollen går det bra, men när man får jaga boll, då är det jobbigare. Jag hade nästan andnöd i början men kom in i det mer och mer längre in i matchen säger Peter Nilsson som med sin känsliga bollbehandling blev matchens lirare tillsammans med Tony Jansson i IFK Västervik.
Avslutningsvis, några noteringar från den 2x30 långa dusten:
Flest offside: Jan Åhman, VFF. Fyra eller fem gånger blåstes "Janne" av för offside. Enligt honom själv var det bara fyra gånger, men hur som helst så vann han den kampen.
– De måste slå bollarna tidigare, var Åhmans försvarstal efteråt.
Värsta sträckningen: Göran Ekberg, VFF. Flera spelare fick problem mot matchens slut, men för Göran Ekberg var det allra värst. Ekberg, som numera är lagledare i VFF:s A-lag, kunde knappt gå men såg inte allt för bekymrad ut för det.
Läckraste dribblingarna: Tony Jansson, IFK. Tony visade att de gamla takterna inte helt har gått ur kroppen när han snurrade friskt med halva VFF-försvaret i en sekvens under första halvleken. Det resulterade i ett friläge för Patrik Rooth som bommade.