Viktor Andrén (Brynäs), Mantas Armalis (Djurgården), Niklas Rubin (Frölunda), Tim Juel (IK Oskarshamn), Daniel Marmenlind (Malmö), Christoffer Rifalk (Rögle). Listan skulle kunna göras längre. Alla dessa målvakter tillhör idag SHL-klubbar och det de har gemensamt är att de fått fart på sin karriär i Hockeyettan, studsat vidare i Hockeyallsvenskan för att sedan ta sig upp i svensk hockeys finrum. Edvin Olofsson, 23, har sett den starka målvaktssidan i Hockeyettan på nära håll – han har varit en del av den.
– Ja, alltså, målvaktssidan i ettan är hur bra som helst. För mig har det varit en fantastisk utbildning, att få spela i både topplag och bottenlag där.
Den 23-årige målvakten kommer från bandymeckat Lidköping men det var efter en utflykt i Norge efter gymnasiet som han hamnade i Stockholm och hockeyn i närområdet. Och det stod snabbt klart att han skulle ta vara på möjligheterna som erbjöds utanför isen.
– Eftersom jag bodde i en universitetsstad så ville jag utnyttja det och försöka läsa något parallellt med hockeyn. Så jag har läst pol. kand-programmet på Stockholms Universitet där jag har läst främst ekonomisk historia.
Det låter inte som den klassiska hockeyspelaren.
– Nej, jag har nog aldrig varit särskilt mycket hockeyspelare utanför isen. I mitt kompisgäng från Lidköping spelade visserligen några bandy på elitnivå men på det stora hela har det varit studierna framför idrotten, det är rätt skönt att inte bara ha ett ben att stå på. Många av mina kompisar pluggar i Lund och Uppsala idag.
Samtidigt som han pluggade i Stockholm spelade han i Hockeyettan i klubbarna Trångsund och Väsby och under sin säsong hos de sistnämnda skördade han stora framgångar i kassen. Det hela slutade ju med att Väsby fick en plats i Hockeyallsvenskan efter att Karlskrona fått problem med ekonomin. Till förra säsongen fick Olofsson ett kontrakt med AIK, som initialt valde att satsa på ett målvaktspar man hämtat in från "ettan", den andra var Claes Endre som till den här säsongen återfinns i Björklöven.
Det gick dock inte som planerat och Olofsson noterades bara för åtta matcher i storklubben. Istället lånades han ut till ett Arlanda Wings som han – under ledning av Martin Gudmundsson – var med och räddade från nedflyttning till division 2.
– Säsongen som helhet får man säga var turbulent. Det var skönt att komma till Arlanda och spela bra där.
Hur tänkte du när du fick höra om Västerviks intresse?
– Det kom till mig ganska snabbt, jag vet inte hur involverad i det Martin var, men jag fick höra om det tidigt. Jag hade ett bra snack med både Emil (Georgsson, sportchef) och Gabbe (Remelin, målvaktstränare) och det var viktigt för mig att höra att vi såg likadant på hur vi ska jobba för att utveckla mitt spel.
I Västervik går kampen om förstamålvakts-platsen med den äldre och mer meriterade Henrik Lundberg. Olofsson står noterad för nio allsvenska matcher – 150 färre än Lundberg. En utmaning som sporrar.
– Henke har hur mycket erfarenhet som helst. Det ska bli jättekul att jobba med, ta lärdom av och utmana honom varje dag.
Och ja, planer finns att återvända till Stockholm vad det lider. Där, i nyinköpta lägenheten i Täby, bor flickvännen som spelar innebandy i Täby.
– Vi kände att det var dags att köpa något för att slippa dubbla hyror, avslutar en klok och vältalig Olofsson.