5–1 i matchen, 4–1 i matchserien. HV71 var både en och två storlekar för stora för ett slitet VIK-lag.
– De är en stormakt på den här nivån och har använt sina pengar på ett bra sätt. Det är bara att erkänna att de var mycket bättre än oss och önska dem lycka till framöver, säger McKenzie.
– Men det känns surt ändå. Speciellt eftersom de band man skapar med lagkamraterna förmodligen kommer att försvinna.
McKenzie värvades inför säsongen och visade sig vara en fullträff. Med sina 20 mål i grundserien blev han första VIK-spelare på fem år att nå den gränsen. I åttondelsfinalerna mot AIK var han också tongivande.
– Jag är stolt över mig själv och grabbarna. Betyget på vår säsong måste bli en åtta av tio, det var inte många som hade särskilt höga förväntningar på oss men vi visade att vi var på riktigt.
– För egen del är jag jättenöjd. Det här var min första fulla säsong i Europa och jag ville komma till ett lag där jag skulle få en stor roll med mycket speltid och försöka hitta det självförtroende som jag tappat under de tre senaste säsongerna hemma och det lyckades.
Vad var höjdpunkten?
– Matchserien mot AIK, tror jag. Vi spelade riktigt bra och förtjänade att gå vidare. Sen måste jag nämna 10–0-matchen mot Södertälje där jag fick göra fyra mål. Det var speciellt.
Efter några dagars samkväm med sina lagkamrater går flyget hem till Kanada.
– Det väl det fina i det här, att jag äntligen får träffa min familj igen. De var här fram till november men sedan dess har vi inte setts, så det är efterlängtat. Vi ska få en dotter snart också så det finns att göra, ler McKenzie.
Med sig hem har han erfarenheter han alltid kommer att bära med sig.
– Att höra fansen skrika ens namn, att få dela det med min familj som fick höra det...mäktigt, alltså.
Vad framtiden på isen har i sitt sköte får tiden utvisa. McKenzie är fåordig kring det.
– Jag har sagt till min agent det jag sagt till dig nu, att jag ville spela klart slutspelet, sen åka hem och vara med min familj och därefter börja fundera på nästa säsong. Jag har trivts bra här men vill inte ge några besked åt ena eller andra hållet. Vi blir som sagt en till och familjen har stor del i mitt beslut.
Slagsmålet som gav honom en femminutersutvisning kan alltså ha varit det sista vi såg av honom i VIK-tröjan.
– Det började med en tackling där jag faktiskt stannade till lite för att jag inte ville skada honom. Sen respekterar jag att han kommer och står upp för sig själv men därefter gav jag honom inget val utan sa att "nu måste vi slåss".
McKenzie fick omkull HV-backen Torp och det visar sig att kanadensaren har viss erfarenhet från slagsmål på isen.
– Jag är inte den största men har varit i en del fighter. I WHL (kanadensiska juniorligan) måste man slåss för att överleva.