När Östersund i lördags vände och vann med 5–1 i ACT-Hallen beseglades VIK:s öde. Man åkte ur Hockeyallsvenskan för andra året i följd. Klubbens ordförande ger här sin syn på läget, varför det blivit som det blivit och hur vägen framåt ser ut.
– Sportsligt går det inte säga något annat än att det är ett misslyckande. Det är klart ingen är nöjd med hur det blivit. Men vi gjorde vad vi kunde med de förutsättningarna vi hade. Sen är det klart att det blir en tomhet i ett sånt läge.
– Inför detta år valde vi att inte budgetera för spelarförsäljningar då vi inte anser att det är en hållbar strategi och något som uppskattas av våra partners och följare. Vi hade samma spelarbudget i princip som förra året för att försöka hitta en stabil grund för vår ekonomi vilket inte räcker till i en serie där fler lag ligger betydligt högre i budget.
Var gick det snett?
– Man kan inte ha den lägsta budgeten sju-åtta år i sträck, det går inte. Det finns ingen direkt koppling mellan budget och framgång en enskild säsong men över lång sikt finns det en sån. Vi har hela tiden pratat om att göra oss klara för att gå in i nya arenan och vara starka när vi ska in i den. Då behöver vi ha dubblat spelarbudgeten så att vi kommer i paritet med lag som BIK Karlskoga, Västerås, Mora och de andra lagen som ligger stadigt i mitten år efter år.
– Någon mindre femma på oss och någon mer åt Östersund hade gjort stor skillnad i den här serien. Halsflussen vi fick in i truppen under första resan kom olägligt, när vi hade full trupp låg vi på dem ordentligt. Ett lag som är stabilt ska kunna hantera det över en säsong, det hör till spelet, och vi har varit för bräckliga. Sen har vi haft lite stolpe ut, huvudtränare sjukskriven, ändrat spelsystem mitt under säsong, domslut som varit ganska tuffa mot oss.
Widén pekar på flera positiva delar från säsongen som gått.
– Vi har slagit storlag som Brynäs, Djurgården och Björklöven på hemmaplan. Det som varit problemet är vår lägstanivå som varit för låg och för lång. Toppmatcherna vi gjorde, bland annat några i playouten, visade vilken kapacitet som fanns i laget. Därför blir man fundersam när åskådare tycker att spelarna är fullständiga sopor och helt värdelösa.
– Vi har skapat en genuin värdegrund, team 12-17 har varit en succé på olika sätt och vi hade cirka 300 ungdomar under 23 år i hallen på många av våra matcher. Det visar att när gubb-eran som jag själv tillhör börjar klinga av fylls det på.
Parallellt med att ha kämpat i botten av tabellen har VIK slitit med ett tufft ekonomiskt läge, en kamp som ännu inte är över. Trots degraderingen till Hockeyettan ska man fortsatt klara av en licensprövning. Vid bokslut den sista april ska VIK kunna presentera siffror som gör licensnämnden tillfreds. VIK är extra hårt ansatta då man varit under kontroll-år.
– Det är samma krav i Hockeyettan som i allsvenskan, åtta procent av omsättningen i eget kapital. Vi har inte löst den frågan i dagsläget utan jobbar fortfarande med kassaflödet dag för dag som vi gjort sedan i november. Vi för just nu dialog med licensnämnden vilka förutsättningar som gäller oss som degraderat lag men oavsett vilket har vi fem veckor på oss, ungefär.
I förra veckan sa du att "om vi fixar kvalet finns sponsorer redo att kliva in och rädda licensen". Gäller det inte längre?
– Nu måste vi omvärdera, jag vet inte exakt hur många sponsorer som är redo att satsa för fullt när det inte är nationell exponering flera gånger i veckan. Vi har inte kommit dit, vi ska ha styrelsemöte på torsdag. Då ska vi ta det vidare och stänga det här året.
En stor anledning till den svaga ekonomin är gamla kostsamma avtal och avbetalningsplaner.
– Vi bestämde oss redan i mitten på förra året för att ta tag i ekonomin, för att se vad som ligger under varje sten. Då såg vi att det fanns mängder med mindre bra avbetalningsplaner, leasingkontrakt och annat som kortsiktigt varit nödvändiga men som inte går att göra vinst på över längre sikt. Vi har hittat mycket som tyngt oss samtidigt som annat, till exempel återbetalningen till Tillväxtverket på 700 000 vann laga kraft efter en lång kamp med överklagan upp i högsta instans.
– Sen behöver vi ett nytt kontrakt med kommunen så vi vet vad vi kan börja sälja. Vad har vi för tillgångar? Vad kan vi göra med arenanamnet? Mycket har varit ovisst och vi måste ändra vår affärsmodell för att kunna kasta den här tunga ryggsäcken bakom oss och bygga en plattform för framtiden. Nu har vi två-tre år på oss innan vi ska in i nya arenan.
Berätta mer om hur ni ska växa fram tills dess.
– Det är viktigt att vi skapar ett större intresse bland befolkningen i Västervik. Att få invånarna att förstå att vi är en året-runt-stad. Vi har stora evenemang på sommaren men mycket av det skulle gå att göra på vintern också. Sen behöver vi ett stabilt hockeylag som skänker folk glädje genom att träffas och titta på matchen minst en gång i veckan. Om Västervikarna tyckte mer om varandra och att ses ännu oftare skulle det stärka samhörighet väldigt mycket, vi måste få en bättre produkt som attraherar fler så man inte bara går dit när man vunnit den föregående matchen utan det måste finnas ett genuint intresse att komma till hallen. Där är kommersiella ytor viktiga och vi är väldigt nöjda med hur dessa har utvecklats under säsongen, men det blir den stora skillnaden i en ny arena med helt nya möjligheter.
– Vi måste bli av med den här ekonomiska ryggsäcken och skaffa oss större handlingsfrihet. Målsättningen är att över tid öka spelarbudgeten från 6,5-7 miljoner till 12-13-14. Inte från ett år till ett annat men över tid. Sen kan man ha olika strategier i ettan för att ta sig igenom nålsögat upp till Hockeyallsvenskan.
Inför säsongen gjordes organisationen om och flera tjänster tillkom. Bland annat anställdes en sportchef i Victor Öhman, Petra Axelsson som klubbchef och Gabriel Remelins roll som målvaktstränare utökades till så kallad Chief Operation Officer för A-laget. Och som det ser ut just nu kommer organisationen att vara intakt nästa säsong, berättar Widén.
– Vi har haft en för liten organisation tidigare så även om vi behåller allihop är vi inte större än någon annan och det är ungefär såhär stor man behöver vara för att driva en klubb på den här nivån. Dock finns utrymme för att fortsatt skruva på vissa tjänster och få mer utdelning av dessa. Vi har fortfarande visionen att satsa ännu mer på våra ungdomar och juniorer och ska försöka ha fokus på det i organisationsbygget till nästa säsong.
Hur ser du på deras arbete under säsongen?
– Det har fungerat förträffligt. Alla har kommit med ny energi och nya idéer. Det som är bra är att de allihop, Victor, Petra, Fredrik Stoltz och "Gabbe" jobbar enormt bra tillsammans och har roligt ihop. De hjälper varandra ungefär som i ett box play, täcker upp för varandra. Jag är jättenöjd med dynamiken och att vi har fått en teamkänsla men det är inte alltid det betalar sig på isen.
Så Victor Öhman har fortfarande förtroende från styrelsen beträffande det sportsliga ansvaret?
– Ja, han har hållit den budget han haft och jag kan inte säga att han tagit in några dåliga spelare. De som jobbar med de frågorna har fått ordning på vår administration och styrning från kansliet, fått in mycket mer sponsorintäkter och fått stenkoll på A-lagets ekonomi i form av kontroll och inventeringar. Även under säsongen har vi gjort förändringar och implementerat nya system som kommer göra oss mer effektiva över tid.