När Magnus, då Andersson och numera Holtz, kom upp i VIK:s a-trupp fanns där namn som Peter Helgesson, Dick Pettersson, Leif Bladström, och Bosse Åhman. Tjusthallen, som i dagarna firade 35 år, var ännu inte byggd, utan det var uterink som gällde.
– Det är längesen, skrattar Magnus när Sporten når honom.
Hans minns inte alltför mycket av de två säsonger han, enligt VIK:s egna statistikorakel Bo Wigren, gjorde i a-laget men säger att han ser det som en positiv tid.
Studierna tog honom sedan via Norrköping till Stockholm där han bor och verkar än idag och har så gjort sedan mitten på 80-talet. När vi försökte få fram hans VIK-historia var det svårt.
– Ja, jag hette ju Andersson på den tiden och när vi gifte oss tog vi frugans namn Holtz, berättar Magnus.
Och namnet Holtz är det fler och fler i hockeysverige som känner till. 17-årige sonen Alexander har slagit sin i Djurgårdens a-trupp den här säsongen och tippas gå bland de allra första i kommande sommars NHL-draft. Fallenheten för ishockey kommer inte från pappan, enligt honom själv åtminstone.
– Kan vi inte säga det?, säger Magnus skämtsamt.
– Nej, vi har lekt fram alltihop, tillägger han.
Magnus har, förutom att ha spelat själv, verkat som ungdomstränare. I den gärningen hittar vi vad han menar med "lekt fram".
– Jag halkade in på det då Alexanders storebror (David, född 1996) började. Sedan slutade han och då började jag om med Alex kull. Men han sprang iväg ganska tidigt och hamnade med en annan kull. Jag kunde stå och coacha i Bromma så var Alex och spelade match i Huddinge. Så jag har inte varit den föräldern som följt med hela vägen utan det är egentligen först nu när han är junior och spelar seniorhockey som jag kunnat vara det.
Ungdomstränare var något Magnus var bra på, och fick uppskattning för. 2013 tilldelades han priset som årets ungdomstränare av svenska hockeyförbundet.
"Passion och engagemang är hemligheten bakom hans popularitet", stod det i nomineringen. Magnus Holtz svarade:
– Det är liksom min grej, vi kan inte kräva att barnen ska spela hockey, de måste tycka att det är roligt och ha ett eget driv, säger han.
Den mentaliteten har genomsyrat honom som ledare och förälder.
– Jag brukar säga att allt är träningsmatcher tills du får betalt. Nu har visserligen Alexander kommit till en nivå där han får betalt.
Hur är det då att vara förälder till en 17-åring som inte är som alla andra 17-åringar? Med stort mediaintresse, en tillvaro som innefattar professionell ishockey och spel inför flera tusen på läktaren.
– Han sköter det jättebra, säger Magnus snabbt.
– Han kom fram tidigt och folk fick upp ögonen för honom tidigt så han har blivit van vid det. Det vi säger till honom är att han bara ska vara sig själv.
Men som förälder ser han ett, åtminstone litet, problem.
– Skolan. Redan i J20 är det tider som inte passar med skolan men vi har haft ett snack och vi stöttar honom i hockeyn. Är det vad han vill så ska han ge det chansen. Studierna kan han ta när han är motiverad för det, så nu fokuserar han bara på kärnämnena.
Finns det någon koppling till Västervik kvar idag?
– Nej, det finns det väl inte. När barnen var små var vi nere varje sommar men min pappa gick bort tidigt och min mamma flyttade till Göteborg där vi har släkt. Djungeltrumman till Västervik går via Jakop Wiberg som är nere en del.
