Vilka klass-spelare.
Linus Videll i Södertälje och Marcus Vela i VIK var de två dominanterna i den här matchen, tillsammans med målvakterna. Vidells kvalitet syns i förmågan att hitta lediga ytor, få iväg skott från trängda lägen och de luriga passningarna. Han stack ut i ett in i övrigt ganska trubbig SSK-offensiv, som vi kommer till strax. Marcus Vela klev fram med den individuella prestationen som behövdes i ett läge då laget kört fast. Lite mer kyla på honom (färre utvisningsminuter) så kommer han bli en attraktion i den här ligan. Hans målsvit nu är otrolig.
VIK:s nordamerikaner vann den interna matchen
Vela och Brickley utmärkte sig i VIK. Loggins och Pawlenchuk gjorde det hyggligt medan Edmondson (tuff ursprungsamerikanare) och D'Aoust kan bättre. Södertälje, vars offensiv ska ledas av killar som Cole Cassels och Anthony Luciani, fick inte mycket draghjälp från just de herrarna den här kvällen. En klen tröst för Brickley och grabbarna, såklart.
Norbes revansch
Daniel Norbe blev rundad av en trött Marcus Vela innan 1–1-målet men skakade av sig det och klev fram i en avgörande roll i den tredje perioden. Först fintade han bort Victor Öhman innan den fina passningen till 2–1 och sedan skickade han kontrollerat in trean i tom.
En fjärdekedja på gång?
Redan i första bytet skapade formationen Wiå-Wigley-Lindelöw två bra chanser och markerade sin fysiska närvaro. Det behöver de fortsätta med. Ett lag av VIK:s kaliber behöver synergieffekter och att spelare tar kliv i sin utveckling. Den här matchen var ett steg i rätt riktning.
Oömma juniorer
Ett glädjeämne i en match som till stora delar handlade om försvarsspel var det oömma spelet från många i hemmalaget. Jag imponerades av Noah Hasas kloka men tuffa spel, han retade bland annat upp räven Jacob Dahlström vid något tillfälle.
Bra kontrollerade uppspel...men!
Formationen med Hagelin, Stenlund och Pawlenchuk tillsammans med backparet Gustafsson/Öhman har hittat en bra rytm i sina uppspel och tar sig ur egen zon och igenom mittzonen på ett bra sätt mest hela tiden. Men där tar det ofta stopp. Man får inte fäste i anfallszonen och det där trycket som behövs. Det gäller egentligen inte bara den formationen utan i princip samtliga. VIK fick för sällan fast SSK för att skapa tryck utan fick förlita sig på individuella prestationer (Kruses räddningar, en fin skottäckning från Schagerberg som låg som en glasspinne längs isen, Velas mål) för att ha chans på poäng.
När lossnar PP:t?
Det dröjde visserligen till slutminuten av period två innan VIK fick spela med en spelare mer och man fick bara två chanser – jag ska inte sitta här och skriva att det är för dåligt att inte göra mål på så få chanser. Men. Jag anar en oroande trend, framför allt något jag sett i ett kraftigt nordamerikanskt influerat VIK-PP tidigare; att man krånglar till uppspelen. Det ska spelas bakom rygg och droppas genom två zoner. Åk in med trissan och ställ upp.
Historisk domare
Som första kvinnliga domare att döma i en av herrhockeyns två högsta divisioner blev Anna Hammar historisk i matchen mellan VIK och SSK. Kul! En intervju med Anna som gjorts av Hockeyallsvenskan ser du nedan: