Andy Forcey på plats A-lagets nuvarande omklädningsrum.
Det var under säsongerna 1989/90 och 1990/91 som Andy spelade i VIK. Kanadensaren blev en mycket populär medspelare och fick många fans. På 65 matcher i VIK-tröjan noterades Andy för 87 mål i dåvarande division 3.
Frånsett ett besök 1994 samband med World Cup är Andy för första gången tillbaka i Västervik, alltså mer än 30 år sedan han gjorde succé.
– Efter att ha spelat collegehockey på Ohio State försökte jag ta en plats i Fort Wayne som spelade i ECHL, men tack vare en kompis fick jag reda på att det fanns en möjlighet att komma över till Sverige spel eftersom det fanns ett lag som var intresserat och det var Västervik, säger Andy Forcey samtidigt som han tittar ut över sin gamla hemmarink.
När Andy anlände till Västervik för första gången hösten 1989 hade han inga större framtidsplaner. Enligt Andy blev det roligare än vad han hade förväntat.
– Det största minnet från dessa två säsonger var ni vi avancerade till division 2. Det var roligt samtidigt som jag fick spela med två av mina bättre vänner.
Vännerna Andy syftar på är Daryn Fersovich och Steven Moore, som både anlände till VIK under Andys andra säsong i klubben. Tillsammans med Conny Nilsson var Daryn och Andy en fruktad anfallstrio för motståndarna i division 3.
– Jag har kontakt med båda. Daryn pratar jag med till och från. Steven bor i samma stad som mig, så vi ses en del.
Hur är det att vara tillbaka efter alla dessa år?
– Det är häftigt. Jag ska träffa flera av mina tidigare lagkamrater, svarar Andy, som stannar i Västervik tills på fredag.
Vad säger om du att du gjorde 87 mål på 65 matcher?
– Wow, det visste jag inte om. Det var en lägre division.
Det blev alltså bara två säsonger i VIK för Andy. I division 2 var det bara tillåtet med en nordamerikan på den tiden. Tanken var att Andy skulle spela för en klubb i division 1 och därmed efter tre säsonger räknas som svensk, nu blev det inte så eftersom Andy hamnade i IK Oskarshamn. VIK valde i ett i tidigt skedde Daryn som spelare från Nordamerika.
– Min plan var att spela i Stockholm, men det fungerade inte. Jag hade gärna stannat i VIK, men nu blev det alltså Oskarshamn och det var inga heta känslor mellan klubbarna.
I samband med intervjun vandrar Andy runt i sin gamla hemmaarena som är ganska sig lik som när han spelade här, men visst har det förändrats en del. Ett av hans första intryck är att rinken är större jämfört med storlekarna på rinkarna i Nordamerika.
När Andy kommer in i sitt gamla omklädningsrum i Tjusthallen kommer han ihåg direkt var hans plats var. Den var på vänstra sidan nästan längst ner i hörnet. Till vänster satt om honom Jorma Hovi och till höger satt Oskar Ohlsson.
– Jorma kunde ingen engelska, så vi pratade inte så mycket med varandra. Vi nickade mest.
Vilken kontakt har du med ishockeyn i dagsläget?
– Jag är ett stort hockeyfan och ser alla Torontos matcher. En match på plats per säsong brukar det bli eftersom jag bor två timmar från Toronto. Jag spelar en gång i veckan med ett gäng veteraner, svarar Andy.
Även om det är över 30 år sedan som Andy spelade för VIK så följer han hur det går det för laget lite grand. Tyvärr har inte möjligheten att se matcherna även om han försöker hitta en lösning på detta.
– Jag kommer gärna tillbaka Västervik. Förhoppningsvis tar det inte lika tid till nästa gång som det gjorde nu, konstaterar Andy Forcey.