I den befintliga VIK-truppen finns 15 spelare som inte var kontrakterade av klubben när förra säsongen avslutades. Med i beräkningarna finns skadade målvakterna Samuel Ward och Adam Vay. Lägg till sju spelare som kommit och gått sedan vi gjorde bokslut på säsongen 18/19 och det finns en del namn att plocka av. Sporten har valt ut fem lyckade värvningar och här listat dem utan inbördes ordning.
Rob Bordson, center.
Var lite av en chansning och var rentav nära att få lämna klubben tidigt i höstas, enligt uppgifter till Sporten. Höjde sitt spel, började producera poäng, blev kvar och växte ut till en nyckelspelare i offensiven. Styrde power play med bravur. Bra utdelning för VIK att få in pengar vid en försäljning i februari. Speciellt för en skadehärjad 32-åring som varken åker snabbast eller jobbar hårdast.
Adam Plant, back.
Värvades in som toppback som skulle vara bra i alla delar av spelet och det var just det han var. Slukade minuter, presterade sällan – eller aldrig – under godkänt, täckte skott, avgjorde matcher och vann närkamper. Utan att synas eller göra något vidare väsen av sig. En tränares dröm. Återvänder under nästa vecka till Västervik med sin nya klubb Björklöven.
Oskar Drugge, back.
En värvning som lyfte ovan nämnda Plant och hela laget. Hamnade fel i AIK men blommade i VIK (igen) ut till en klassback i allsvenskan. Bidrar med mycket även utanför isen. Även om Drugge förmodligen kostar klart mer än Alexis Binner, som gick andra hållet, får VIK ses som vinnare av den "trejden".
Marcus Westfält, center.
Kostar inte VIK särskilt många kronor alls att låna in från Brynäs, enligt Sportens uppgifter. Truppens näst yngsta spelare har kväll efter kväll konsekvent levererat helgjutna insatser, vilket är svårt när man är så pass ung. Kan han göra en liknande resa som lagkamraten Jacob Bjerselius?
Samuel Ward, målvakt.
Har inte vaktat en målbur sedan slutet av november och har sannolikt glömts bort en del, vilket givetvis är förståeligt. Men: vilken höst han gjorde. Stoppade nästan 93% av skotten han fick emot sig och släppte drygt två mål i snitt per match. Gav ett i ärlighetens namn ganska dassigt – och bjussigt – VIK chansen att vinna varje match. Var ingen självklar succé på förhand då han tillbringat de senaste säsongerna i norska ligan.