Det är i en intervju med hockeysverige.se som Strömberg berättar om sin andra sejour i VIK.
– Jag var jätteladdad på att få komma dit och spela med Victor Öhman och Danne Pettersson. Vi spelade tillsammans förra säsongen i februari/mars och hittade varandra otroligt bra. Vi gick nästan till ett playoff i bäst av tre matcher mot Karlskoga, men vi föll på ett plus eller minus mål. I alla fall tänkte jag att det var bra spelare att spela med Västervik. Men Öhman hade varit skadad så det blev inte att jag spelade så mycket med honom eller i den kedjan. Då blev det heller inte att jag producerade så mycket som det var tänkt att jag skulle göra. Det fungerade inte i powerplay heller som det skulle göra. Samtidigt hade vi lite mer spets förra säsongen med bland andra Olle Liss som bidrog. Nu var inte han där längre.
– När jag inte gör poäng blir jag själv frustrerad. Då blev jag i stället oharmonisk i spelet och ännu sämre. Jag är väldigt beroende av att jag fungerar och mina poäng ramlar in. Är jag glad så spelar jag ännu bättre. Annars blir det lätt gnäll från det ena eller andra, att man ska spela på ett annat sätt och så vidare. Då blev det som det blev och vi kom till en punkt där vi båda var missnöjda. Då tänkte jag att det är lika bra att vi bryter här så letar jag efter en ny klubb, säger Strömberg till hockeysverige.se
Om skillnaderna mellan det VIK-lag som kom näst sist jämfört med det som blev trea i fjol säger han:
– Det som skilde var att vi hade lite sämre offensiva forwards. Vi tappade (Mats) Fröshaug, Olle Liss och Fredric Andersson. Dessutom var inte jag med från början. Sedan var även Victor Öhman borta från början. Hans ljumskar har inte blivit bra så han har inte riktigt kommit i form under hela säsongen. Annars skiljer det inte så mycket i Hockeyallsvenskan. Förra säsongen kom vi trea i grundserien, men den här kom dom näst sist.
Ni kan vad som hände sedan. Strax innan fönstret för övergångar stängdes lämnade Conny VIK för Västerås. Som alltså plockat nio av nio poäng såhär långt.
– Jag hade även lite kontakt med Västerås i höstas när jag bytte till Västervik. Då var Västerås lite intresserade. Sedan känner jag staden eftersom jag har spelat här tidigare. Dessutom gillar jag färgerna gult och svart. Det är ett bra hockeyintresse i stan. Det märks att det är en gammal elitserieklubb. Nu när det börjar bli matcher som gäller något så kommer det över 3 000 pers. Då är det otroligt roligt att spela. Även för mig som varit med länge. Det blir som en extra tändning samtidigt som jag vill visa upp mig och göra så bra som möjligt ifrån mig.
Strömberg är född 1975 och blir således 43 år i höst. Men några planer på att hänga upp rören finns inte.
– Om vi lyckas gå upp, vilket är mitt mål, då hoppas jag att få stanna och spela kvar i Västerås. Jag trivs bra och känner att jag har minst ett år kvar i kroppen, kanske två. Med rätt förutsättningar och med bra medspelare i både powerplay och fem mot fem kan jag leverera en säsong till i Hockeyallsvenskan.