Stockholmskillen Wiå, med SHL-matcher för Djurgårdens IF och en lagkaptenstitel för klubbens juniorlag på sitt CV, har haft med VIK:s nye huvudtränare att göra förr.
– Jag har haft Martin i en hel säsong och en halv. Han var i Almtuna när jag kom dit under säsongen 2018/19 och vi var där båda två säsongen efter.
Nu ska de alltså jobba ihop igen och Wiå menar att det är en fördel att ha en tränare som känner till en sedan tidigare.
– Han vet vad jag kan och hur han ska använda mig för att få ut så mycket som möjligt av mitt spel.
Ditt spel, ja. Hur skulle du beskriva det?
– Jag är inte världens offensiva kille men när jag är där framme känner jag att jag har verktygen till att kunna hitta på något, men mitt fokus är mest på att göra rätt för mig i defensiven.
Efter två och en halv säsong i Almtuna menade Wiå, född i april 1999, att det var dags att se sig om efter något nytt. Och ryktet om VIK som en bra plantskola för spelare som vill ge sin karriär en skjuts har uppenbarligen spridit sig.
– Det har man både sett och hört, att det är en bra miljö att utvecklas i här. Det visar sig om inte annat genom att vi i den här truppen är 17 nya spelare. Folk kommer hit, utvecklas, och hoppar vidare. Det är också något man från klubben och ledarna är öppna med att man vill göra. Det är väl lite av en målsättning för mig, att ta nästa kliv i min karriär och jag tror att Västervik är en bra plats för mig att göra det, säger Wiå, som noterats för 35 poäng på 138 matcher i näst högsta serien, innan han fortsätter:
– På ett sätt är det skönt att det är så många nya spelare för då är vi många i samma sits och man hjälper varandra att komma in i laget och fixa med det praktiska utanför isen.
Något han däremot gärna slipper är en lika stökig säsong som fjolårets.
– På det stora hela gick det hyggligt för mig. Jag inledde svagt men kom igång ganska bra i takt med att säsongen pågick. Det vi nog alla hoppas slippa är de här avbrotten på grund av sjuka spelare och tomma hallar. Det var lite konstigt till en början, att spela inför tomma läktare.
På tal om hallar. Vad har du för relation till Plivit Arena?
– Den är faktiskt inte världens roligaste att komma till som bortaspelare, säger han med ett skratt.
Tillägget kommer dock snabbt:
– Men nu när jag har varit här ett tag och har den som min bas så gillar jag den bättre.