Ragnar Karlsson har tre raka säsonger som assisterande tränare i Västerviks IK bakom sig. Huruvida det blir en fjärde återstår att se, men det förefaller osäkert.
– Som det känns nu är det tveksamt, säger Ragnar.
– Jag var tveksam redan innan jag visste att Karlin skulle försvinna. Jag tvekar inte mindre nu. Man tillbringar mycket tid med den andre tränaren under resor och matcher, och jag och Karlin har alltid trivts ihop, vi har haft det superavslappnat och sett saker på samma sätt.
Men det är alltså inte enbart Karlins farväl till VIK som gör att Ragnar Karlsson vacklar.
– Det har varit lite halvdant för mig. Jag har jobbat halvtid, vilket har gjort att jag inte har kunnat vara fullt så delaktig som jag känner att jag skulle behöva vara egentligen, säger Ragnar och lägger till:
– Mitt jobb är heller inte sådant att jag kan spika att jag ska gå hem vid tolv. Jag måste hinna få klart med avloppen, värmen, rören eller vad jag nu jobbar med först.
– En heltidstjänst som assisterande tränare vore en bättre lösning på ett sätt. Samtidigt skulle det innebära att jag sätter min nuvarande arbetsgivare i skiten, vi är redan kort om folk.
– Och jag har inga planer på att satsa fullt ut på en tränarkarriär. Jag trivs bra med min situation i Västervik med jobbet och allt, och känner mig färdig med att flytta runt bland olika städer, som det blir om man ska vara tränare i flera år.
Ragnar tänker ta sin tid och fundera över framtiden.
– Jag är engagerad i VIK, det är min moderklubb och jag vill klubben det bästa. Inget är bestämt än, jag måste prata med VIK först, säger Karlsson.