Det var i slutet av april som det stod klart att Vita Hästen och Jens Holmström går skilda vägar. Detta till Holmströms stora besvikelse.
Han skrev sedermera på ett kontrakt med konkurrenten Västervik. Västervik har tre raka segrar mot Vita Hästen i säsongens derbyfighter och ligger klart högre i tabellen.
Så här tänker Jens Holmström i dag kring skilsmässan från Vita Hästen:
– Det var väldigt surt. Vi flyttade till Norrköping (från Linköping, i somras) för att jag skulle spela i Hästen. Min sambo jobbar i Östergötland så det skulle underlätta en del, och så hade vi precis fått barn. Husköpet var ett steg för att jag skulle få mer tid hemma, allt sånt där. Så rent praktiskt var det skit, rent ut sagt. Vi flyttade till Norrköping för att jag skulle pendla mindre, men så fick jag en timme mer i bil, enkelresa, säger 31-årige Jens Holmström.
Det var inte på tapeten att lägga ner hockeyn?
– Jag vet inte. Där och då kände jag mig lite sviken. Men det är en business, så är det ju. Jag var dock inte alls förberedd på det beskedet från Hästen. Det hade varit en grej om vi hade tagit oss till en form av förhandling och där känt att vi inte hade samma syn på det. Nu var det så tvärt. Då kände jag att fan, ska jag vara en del av den här skitbranschen? Samtidigt: Det har jag varit hela mitt liv och jag vet ju om att det är så det är. Det är en fin balans. Alla har ju sitt jobb att sköta och ska göra det så gott man kan. Sen är vi alla människor, det där krockar ibland.
Jens Holmström kom fram till att han ville spela vidare i hockeyallsvenskan. Lagen från rimligt pendlingsavstånd, som han bedömde det, var Västervik, Södertälje och AIK.
– Jag ringde Västervik relativt fort. AIK är inte så kul om man hamnar i Stockholmstrafiken, då går det ju åt två-tre timmar om du har otur. Södertälje och AIK pratade jag aldrig med. Västervik hade jag bra koll på sedan tidigare, det är en familjär och bra klubb. Jag sa min situation och att jag inte kunde vara med på allt som sponsorgrejer och aktiviteter. Men jag kommer på allt som har med hockey att göra. Jag kom bra överens med Västervik, valet blev organiskt, säger Jens Holmström.
Vi är i mitten av december och Jens Holmström har vant sig vid att svänga ut på E22:an från Lindö i stället för att ta Söderleden till Himmelstalundshallen som var tanken i våras.
– Det har gått bra. Jag har en bra bil och har inga problem att köra. Det är tiden som är det tråkiga. Det kan vara frustrerande att jag har så mycket tid som jag lite slösar bort. Speciellt nu när jag har barn, jag vill vara med så mycket som möjligt. Men pendlingen funkar bra allt som allt, säger Jens.
River du av ljudböcker och poddar samtidigt som du passerar Valdemarsvik, Gamleby och de andra ställena?
– När jag åkte med "Micke" (Johansson, nu assisterande tränare i Vita Hästen, då samma roll fast i Västervik) så skulle han lyssna på Karlavagnen på vägen hem från kvällsmatcher och Ring så spelar vi på lördagmornarna. Sen var det Titti Schultz på eftermiddagarna på vägen hem. Nu är det mycket poddar. Jag har aldrig lyssnar på poddar tidigare, men nu är det optimalt.
Jens Holmström är belåten med vad Västervik har presterat.
– Västervik är en väldigt ödmjuk klubb. Vi spelar inte ut lag som Björklöven kan göra med sitt tiki-taka ibland. Vi jobbar ner motståndarna i stället. Det är väl det som sitter i väggarna i Västervik, att man har den acceptansen för vad som krävs, säger Jens och adderar:
– För egen del har det gått bra. Jag får göra min grej. Det är inte för uppstyrt som jag kan känna att det stundtals var i Hästen. Nu ska jag inte skylla nånting på det, det gick ju jättebra för mig i Hästen också och jag hade jättekul. Men i Västervik är det lite mer frihet i spelet med pucken. Alla ska inte gå exakt likadant.
Kan du tänka dig att återvända till Vita Hästen i framtiden?
– Jag har inte tänkt så mycket på det. Nu har jag kontrakt med Västervik och vill fokusera på det. Men det är klart, jag har inget otalt med Vita Hästen i sig. Sen kan jag vara besviken på vissa personer i organisationen. Men det har ju inte med Vita Hästen som stort att göra. Jag hade en jättefin relation med fansen. Jag ska inte säga att jag stänger någon dörr till Hästen.