Det har varit ett rörigt halvår för kanadensaren som alltså vann den totala poängligan i danska ligan förra säsongen. Tanken, ambitionen, planen och förväntningarna var därefter när han i somras värvades till VIK. Hans facit hittills: fyra poäng på 15 matcher. Frågan är om vi ens får se honom i VIK-tröjan igen. En höftskada håller honom utanför laget och han får istället följa lagkompisarna från sidan. Han är formellt sjukskriven.
– Det finns ingen prognos i dagsläget. Jag jobbar på med min rehab så får vi hoppas att det blir bättre, suckar Marinaccio.
Om han ens skulle få spela för VIK var länge osäkert med tanke på det dopingärende han utreddes och senare fälldes i – och försäsongen spolierades. Inledningen av Hockeyallsvenskan blev som en försäsong för Marinaccio vars debut i VIK-tröjan skedde i den andra omgången, hemma mot Djurgården.
– Just när jag började hitta rätt kom den här skadan. Egentligen har hela den här säsongen varit frustrerande. Det började med att jag kom sent på grund av ärendet hos IIHF (internationella hockeyförbundet) och sedan har skador stört från och till hela tiden.
Vad kan du berätta om skadan?
– Det kallas för "cam lesion", eller impingement i höftleden. Som jag har förstått det så är det överdelen på lårbenet som gnider mot leden på något sätt som gör att det blir irriterat. Jag vet inte om det kommer att krävas operation, just nu är det bara rehab i alla fall.
– Det går inte att beskriva det här som en dröm, direkt.
När han spelat har han heller inte fått ut det han önskat. Tidigare har Marinaccio levererat gott om poäng i såväl Danmark, Norge och Frankrike.
– Jag visste vad som väntade mig här, jag har mött lag från allsvenskan i träningsmatcher och har kompisar som spelat i ligan och i SHL. Så nivån var inte överraskande för mig. Men ibland får man inte till det av olika anledningar.
– Jag skyller dock inte på någon annan för att jag inte gjort det bättre.
Mitt i skadeeländet är det kanske tur att han inte är ensam. Med sig till Sverige är både fru och deras lilla barn.
– Det gör mycket, att man får ett leende från den lilla. Då inser man att livet är mer än hockey, det är lätt att glömma det när man är mitt uppe i träningar och matcher.