Victor Öhman är nytillträdd sportchef och med uppdraget kommer han behöva fatta svåra och personligt jobbiga beslut. Det går av förklarliga fysikaliska skäl aldrig att simulera två olika scenarion – med och utan Gustafsson – så hur det hade blivit med honom får vi aldrig veta. Hur det gick utan honom vet vi framåt mars och även då är det svårt att skilja på korrelation och kausalitet.
Öhman såg av allt att döma en möjlighet att lösgöra några tusenlappar som i sin tur kan investeras på annat håll. Det är hans rätt och hans jobb att göra de bedömningarna och det finns sällan utrymme för sentimentalitet i elitidrotten. Tycker Öhman inte att Gustafsson är värd samma peng som ifjol – fine. Han har mandatet att fatta besluten och vi får i det här läget, innan vi har några resultat att bedöma honom utifrån, ge honom det förtroendet. Jag hoppas bara att de berörda behandlas med den finess och värdighet de förtjänar, en gren VIK knappast glänst i tidigare.
Jag tycker däremot att det är fel ställe att kapa på. Du får kanske en likvärdig hockeyback för Gustafssons peng men mycket annat går förlorat. Han ger dig inte 15 poäng per säsong men han bidrar med så mycket annat. Han är en kulturbärare vi inte ser särskilt ofta i svensk hockey längre – framför allt inte i VIK där omsättningen på spelare är väldigt stor varje år. Vi ska också bära med oss att Öhman själv och andra meriterade spelare som Joakim Hagelin och William Wiå lämnat omklädningsrummet.
Sen finns det andra perspektivet. Öhman kanske vill få till en slags spel- och kulturförändring och totalrenovera? När vakanser uppstår öppnas möjligheter för andra att kliva fram och positionera sig högre upp. Efter att VIK kvalade sig kvar våren 2018 försvann en hel drös tunga namn: Emil Georgsson, Joakim Englund, Dan Pettersson, Joacim Hedblad, Oskar Drugge, Jonas Fransson och faktiskt just Öhman själv, försvann – frivilligt eller ej. Man kan se det som att VIK under då gröna sportchefen Georgsson tvingades till en riktningsförändring, men också som att det gav honom möjlighet att prova en annan väg som visat sig vara framgångsrik sedan dess. Resultaten är det enda som räknas och de gav Georgsson rätt den gången.
Det vi kan slå fast är att Öhman inte duckar för de svåra vägvalen. Nu återstår att leverera resultat.