Vi kommer dit. Först något mer trivialt. Mot slutet av måndagsträningen sågs han snatta en prilla ur Martin Gudmundssons snusdosa som låg på ett bord i anslutning till spelarbåsen. Kristo förklarar sig.
– Haha, ja, det var något jag började med när jag kom till Europa. Det är många hockeyspelare som snusar så jag testade och fastnade för det. Extra kul att komma till Sverige därför, som ju är snusets hemland, säger Kristo med ett skratt.
Han berättar om den senaste veckan, som alltså tagit honom tillbaka till Sverige.
– Det blev en tråkig situation för mig i Kladno. Laget gick dåligt och behövde se om sitt lag lite inför nedflyttningsmatcherna samtidigt som jag inte var nöjd med varken mitt eget spel eller hur mycket jag fick spela. Det kändes som att det var bäst för båda parter om vi gick skilda vägar.
I lördags gick rutten till Arlanda via en mellanlandning i Helsingfors och därefter vidare till Södertälje för att se VIK förlora på straffar.
– Tråkigt med förlusten såklart men jag är glad att jag fick en chans att hälsa på grabbarna och se en match. Nu vill jag komma igång och lira och hjälpa laget.
31-åringen från Minnesota är i matchform. Hans sista match med Kladno var förra söndagen men han tränade hela förra veckan med Jaromir Jagr och co.
– Absolut, jag är redo. Det ska bli kul att spela i Sverige igen. Min bild av svensk hockey är att alla är bra. Alla kan åka skridskor och alla är välskolade och smarta.
Vad vill du bidra med?
– Jag är som bäst när jag får utrymme offensivt. Jag gillar att vinna mina närkamper, skapa chanser och bidra framåt. Men nu när man kommer in mitt i säsongen såhär handlar det om att hålla det enkelt, göra de små sakerna rätt, då kommer chanserna framåt så småningom.
Trots de andra fyra nordamerikanska inslagen i VIK-truppen var det en svensk som utgjorde det bekanta ansiktet för Kristo.
– Hockeyvärlden är rätt liten så jag har kompisar som spelat med eller känner till de andra men den jag kände igen från min tid i Brynäs är Marcus Westfält.
Till sist: hur var det att spela med en sån som Jaromir Jagr?
– Unikt, verkligen. Han är en speciell spelare och en speciell kille. Det som var lite udda var att han var ägare av laget, sportchef, tränare och spelare samtidigt så man visste aldrig om man pratade med sin lagkamrat, sin tränare eller han som betalade lönerna.