Senast han spelade i VIK blev det 30 poäng.
Det blev bara en säsong i Schweiz. Trots ett relativt bra år på isen i andraligan och en bra tillvaro utanför valde han att komma, som han säger, hem till Västervik.
– Efter att ha pratat med Emil (Georgsson, sportchef) så var det ett enkelt beslut. Klubben vet vad de får för spelare och jag vet vad som väntar. För både mig och min fru gick det fort att fatta beslutet. Vi har skaffat många vänner utanför ishockeyn som vi såg fram emot att träffa igen.
Vi stannar först en stund i Schweiz. För första gången på europeisk is skulle Kellen kampera ihop med tvillingbrorsan Connor.
– Av våra proffsår så har vi fått spendera merparten ihop, det är en jäkla lyx. Efter en lite seg start så kom jag in i ligan och jag tycker att vi tog laget till en ny nivå.
Jones är ingen stor poängspelare och var inte heller så i Schweiz.
– Jag gjorde det jag försöker göra i alla lag; vara en bra lagkamrat, aldrig fuska och försöka ta rätt beslut hela tiden.
Hur står sig ligorna mot varandra?
– NLB är en mer offensiv liga där det inte tas ansvar på samma sätt. Allsvenskan är bättre. Jag slås fortfarande av hur bra vissa svenska spelare är. Att kunna kombinera fart och skicklighet på det sättet vissa gör är otroligt.
Efter ett år i schweiziska Thurgau är Kellen Jones tillbaka i VIK-tröjan.
Vad har du utvecklat under tiden du varit borta?
– Jag försöker att bli lite bättre på allting, hela tiden. I Schweiz fick jag lära mig att kontrollera pucken bättre. Nu till den här säsongen vill jag göra samma sak jag gjorde sist jag var här men ytterligare en nivå upp. Med tanke på att jag varit här tidigare borde det gå snabbare att komma igång.
Hur ser laget i år ut i jämförelse med det du lämnade våren 2019?
– Ganska likt, ändå. Vi har en del utländska spelare och ganska många skickliga gubbar. Vi måste absolut sikta på att ta oss till slutspel igen, det tror jag vi har goda chanser att klara om vi följer den plan som tränarna tar fram.
Mer nu än för två år sedan försöker Jones och frun Gina att ta till sig det svenska språket. En av deras ”lärare” är lagkamraten Viktor Liljegren.
– När jag pratade med honom första gången sa jag ”du låter som att du kommer från USA”, då berättade han att han gick på college där i fyra år. Han, och några till, har riktigt bra engelska. Alla kan göra sig förstådda, det är inga problem. Största skillnaden i Schweiz var att långt ifrån alla kunde engelska.
Genomgång på engelska för de utländska spelarna. Jones i rött, längst till höger.
Din svenska, då?
– Svenskan är lättare än tyskan, definitivt. Där är grammatiken omvänd på nåt sätt så man får tänka om helt. Angående svenskan försöker jag lära mig lite varje dag. Jag och min fru har en ljudbok som vi sätter på hemma ibland. Jag kan de enkla fraserna som ”tack så mycket” och sånt men jag vill nog tro att jag är bättre än jag är. Samtidigt är jag lite blyg och återhållsam och vågar inte riktigt testa min svenska.
Vad är det senaste du lärt dig?
– Häromdagen lärde jag mig ordet lagom och vad det innebär. Så det går vi runt hemma och säger nu, säger Jones med ett skratt.