Niklas Eriksson Ă€r den mest framgĂ„ngsrike spelaren som VĂ€sterviks IK nĂ„gonsin har fĂ„tt fram. 628 matcher â ingen har nĂ„gonsin gjort fler â som har gett 436 poĂ€ng i Leksands IF sĂ€ger det mesta.
2005 till 2007 avslutade Niklas sin aktiva karriÀr som spelare i Italien. Sedan var det kapitlet över, men han har inte lÀmnat ishockeyn efter det, definitivt inte.
Redan den efterföljande sÀsongen stod han som assisterande trÀnare för Leksands J20-lag.
â Det har alltid intresserat mig att jobba med och utveckla mĂ€nniskor. Jag hade tankar pĂ„ att bli lĂ€rare, men det hade krĂ€vts fyra Ă„rs studier först och jag var dĂ„ 38 Ă„r. NĂ€r jag fick förfrĂ„gan om att ta Leksands J20 var det lockande. Det var en enklare vĂ€g Ă€n att plugga till lĂ€rare, men framför allt en vĂ€ldigt inspirerande uppgift, sĂ€ger Niklas Eriksson.
De tre Ären med juniorlaget avslutades pÄ bÀsta sÀtt med ett JSM-guld.
â Att jag fick börja med juniorer var helt perfekt. De var mĂ„lmedvetna och hade höga ambitioner. Vi kunde driva dem hĂ„rt nĂ€r det gĂ€llde trĂ€ningen. Ăven fast jag hade 20 Ă„rs erfarenhet som spelare pĂ„ elitnivĂ„ tog jag mycket lĂ€rdomar frĂ„n bĂ„set. Om man vill bli trĂ€nare pĂ„ elitnivĂ„, rekommenderar jag att börja med juniorer.
Niklas trÀnarkarriÀr tog ett steg i rÀtt riktning nÀr han sedan fick chansen att leda Leksands A-lag i Allsvenskan tillsammans med Christer Olsson. Det var Àven i den rollen som Niklas fick kÀnna pÄ det som de flesta hockeytrÀnare pÄ hög nivÄ fÄr göra under sina karriÀrer: att fÄ sparken.
â Det kĂ€ndes jĂ€ttebra till en början. Leksand hade vĂ€rvat tungt och misslyckats i kvalserien i flera Ă„r. Klubben hade nĂ„tt sin vĂ€gs Ă€nde och skulle nu satsa pĂ„ mer frĂ„n de egna leden och ha mer tĂ„lamod. Jag och Christer fick med oss sex-Ă„tta killar som vi tidigare trĂ€nat i J20-laget. Vi fick en dĂ„lig start, men spelade upp oss och byggde med en stark defensiv som grund, vi kĂ€nde att vi var pĂ„ uppgĂ„ng.
â Vi gjorde sedan en dĂ„lig match mot Sundsvall och förlorade. Efter det kom beskedet frĂ„n Tommy Salo (sportchef), att jag och Christer fick sparken. Innan dess fick vi inte höra mycket alls frĂ„n ledningen. Salo sa att vĂ„rt power play var för dĂ„ligt, men det var vĂ€l det enda. DĂ€r och dĂ„, och en tid efterĂ„t, kĂ€ndes det inte alls bra att fĂ„ lĂ€mna föreningen pĂ„ det sĂ€ttet. Men med distans till det kanske det var nyttigt för mig.
Det var i norska Lillehammer som Niklas var med i Tre Kronors guldtrupp i OS 1994. Det var ocksÄ i Lillehammer han hamnade efter den trÄkiga upplösningen med Leksand. En sÀsong och respass i kvartsfinalen blev hans facit dÀr.
â Jag Ă„kte dit med öppna sinnen och det var en rolig upplevelse. Skillnaden pĂ„ topplagen och bottenlagen i ligan Ă€r enorm. Stavanger Ă€r en stor klubb, har bra organisation, fin arena och 3 500 i publiksnitt. Vissa sĂ€mre lag hĂ„ller inte ens svensk division I-klass organisationsmĂ€ssigt. Lillehammer lĂ„g nĂ„gonstans mittemellan.
I april 2013 skrev Niklas Eriksson pÄ ett kontrakt för Ànnu en utmaning. Han presenterades som ny huvudtrÀnare för allsvenska Almtuna IS.
â Jag fick ett bra intryck av ledarstaben med Marcus Ragnarsson och Tobias Pehrsson direkt. Vi hade samma tankesĂ€tt och det Ă€r viktigt för mig. Almtuna Ă€r kanske den klubben med minst budget i hela Allsvenskan, och att nĂ„ bra resultat med de förutsĂ€ttningarna Ă€r en spĂ€nnande utmaning i sig.
Inledningen pÄ seriespelet blev motig för Niklas och hans manskap, Almtuna parkerade lÄngt ner i tabellen.
Kollar man pÄ tabellen i dag ser det klart ljusare ut, Almtuna Àr och nosar pÄ en plats i förkvalet till kvalserien.
Vad Almtuna gjorde för drastiska Àndringar för att börja plocka poÀng? Inte ett smack.
â Vi var ruskigt konsekventa. Spelarna och vi i trĂ€narkonstellationen trodde pĂ„ vĂ„r idĂ© och valde att fortsĂ€tta gnugga pĂ„. Det gav sedan utdelning, vilket var oerhört skönt, sĂ€ger Niklas.
â Klart att det var lite jobbigt i början. Det var mitt första uppdrag som huvudtrĂ€nare i Sverige och jag vet hur tuff den hĂ€r branschen kan vara. Men jag hade hela tiden förtroende frĂ„n klubben, det betydde mycket.
Du Àr inne pÄ din sjunde sÀsong i trÀnarkarusellen, Àr trÀnarrollen som du förvÀntade dig?
â Jag vet inte riktigt vad jag förvĂ€ntade mig. Den stora skillnaden gentemot en spelare Ă€r att man som trĂ€nare ska ha koll pĂ„ 22 individer. Som spelare har du bara dig sjĂ€lv att tĂ€nka pĂ„.
Har du nÄgon gammal trÀnare som du gillade som du försöker efterlikna, eller vill du skapa dig en egen stil?
â Efterlikna Ă€r fel ord. DĂ€remot tog jag mycket intryck av Wayne Fleming som jag hade i Leksand nĂ„gra Ă„r pĂ„ 90-talet. Han var bland de första i Sverige som började anvĂ€nda videoanalyser.
Om ni ligger under med 0â3 efter första perioden, Ă„ker hĂ„rtorken fram eller Ă€r du mer sansad?
â Jag tror inte pĂ„ att skrĂ€mma folk. UtskĂ€llningar avstĂ„r jag helst ifrĂ„n. Visst kan jag höja rösten ibland, men det Ă€r bara om spelarna har dĂ„lig instĂ€llning och inte ger allt. Jag kan inte bli arg över en missad passning, inte sĂ„ lĂ€nge de försöker.
Ăr du en person som tar med dig jobbet hem?
â Ălta saker som har gĂ„tt dĂ„ligt gör jag inte, sĂ„nt slĂ€pper jag ganska snabbt. Dock sĂ„ funderar jag ofta kring vĂ„rt spel, hur vi ska trĂ€na och sĂ„na grejer. Det blir lite som en livsstil, speciellt nĂ€r man umgĂ„s med mĂ„nga likasinnade.
Hela Leksand andas ishockey medan det inte alls Àr samma drag i Uppsala, hur upplever du det?
â Jag saknar ibland nĂ€r man som spelare och trĂ€nare i Leksand spelade inför fullsatta hallar med bra tryck bĂ„de pĂ„ hemma- och bortaplan. NĂ€r Almtuna mötte DjurgĂ„rden pĂ„ Hovet under mellandagarna och det var utsĂ„lt, var det hĂ€ftigt och gav extra adrenalin. SĂ„nt fĂ„r vi i Almtuna inte vara med om ofta, det Ă€r synd men inget vi kan pĂ„verka. Jag hoppas och tror att hockeyn ska vĂ€xa i Uppsala nĂ€r den nya hallen kommer. Det har varit pĂ„ tapeten i flera Ă„r, förhoppningsvis börjar den byggas i april.
Kan du tÀnka dig ett "vanligt" jobb eller Àr det ishockeytrÀnare som gÀller fram till pensionen nu?
â För tillfĂ€llet trivs jag vĂ€ldigt bra med tillvaron. Jag vill inte vara en trĂ€nare som hoppar frĂ„n klubb till klubb, utan vill vara med och bygga nĂ„got lĂ„ngsiktigt i Almtuna. Om jag sedan tillbringar hela mitt arbetsliv som trĂ€nare kommer att mĂ€rkas. Det Ă€r i alla fall inget snack om att jag verkligen tycker om den hĂ€r branschen.