Mikael von der Geest debuterade som junior i VIK:s A-lag 1986 och fick spela med Conny Nilsson, Uffe Blank och Dick Pettersson som var några av de tongivande namnen.
– Det var ganska tufft att komma upp som junior på den tiden. Då fick man klara mycket själv och fick ett och annat hugg. Men jag hade inga problem med det, sa Mikael von der Geest som i sin tredje och sista säsong i VIK, i den vändan, gjorde mäktiga 77 poäng på 28 matcher i dåvarande division 3 (poängrekord genom alla tider för en enskild spelare i VIK).
Storsatsande Team Boro var nykomling och skulle etablera sig i division 1. I deras plan ingick en 20-årig stortalang från Västervik.
– Det var inget att tveka om. Jag ville verkligen satsa på hockeyn och det de gjorde i Boro var väldigt spännande.
Tre år blev det i Boro. Där fick Mikael spela med tunga pjäser som Rolf Ridderwall, Anders ”Masken” Carlsson, Ivan Hansen, Robert Tedenby och Per Hånberg.
– Det var en fantastiskt rolig tid för mig. Trots att vi hade så många stjärnor var lagsammanhållningen riktigt bra. Alla lag i serien ville slå oss.
Två gånger kvalade Team Boro till Elitserien. Den sista gången, 1991, var de närmast att ta klivet. Det blev dock förlust borta mot Västra Frölunda i en avgörande match i kvalserien i ett fullsatt Scandinavium.
– Jag brukade sällan bli nervös på isen, men just då pirrade det lite grann. Det var en häftig upplevelse. Vi ledde med 1–0, men förlorade sedan ganska klart.
Mitt i all hockeyhysteri gick Team Boro AB, lagets huvudsponsor, i konkurs. Det blev ett hårt slag för Team Boro som tvingades ta klivet ner en division.
I den här vevan var Mikael nära Elitserien via en annan väg också. Han var överens med HV71 – men det sprack.
– I efterhand har jag förstått att det handlade om att Boro begärde mycket pengar på grund av deras ekonomiska läge och det stoppade övergången. Klart det var tungt.
Mikael återvände till moderklubben och gjorde det mycket bra. Det väckte intresse bland andra klubbar inför den efterföljande säsongen. Till slut hamnade han i Malmölaget Pantern.
– Pantern gjorde en satsning och vi hade ett starkt lag. Vi nådde play off mot Elitserien. Att jag bara var i Pantern en säsong hade att göra med att familjen ville tillbaka till Västervik.
Den här sejouren, 1994–1997, blev det tre säsonger i VIK. Crescendot nåddes 1996/1997, den magiska säsongen då VIK skapade total hockeyfeber i stan och bara var ett uttåg mot Linköping HC från att nå en sensationell kvalserie till Elitserien.
Mikael von der Geest var en bärande del i tränaren Ulf Weinstocks lagbygge.
– Det var helt galet. Nyckeln till framgångarna låg mycket i vår lagmoral, alla drog åt samma håll.
Säsongen efter gick han till IK Oskarshamn
– Det var mer kontroversiellt att gå mellan rivalklubbar på den tiden, jag fick höra en del. Jag lockades av satsningen i Oskarshamn, svarade Mikael och mindes ett speciellt mål den säsongen.
– Vi mötte VIK på hemmaplan. Stefan Sohlin (VIK-målvakt) var ute på vift och jag lobbade pucken över honom och in i mål. Det var i Oskarshamns gamla hall, så det var lågt i tak. Men jag lyckades precis undvika att toucha något.
Säsongen efter tillbringade han i Mörrum. Blekingelaget var då ett bottenlag i ettan. Mikael beskrev vistelsen som lärorik, även om den inte var någon höjdare.
1999 var Mikael 30 år och återvände till Oskarshamn i allsvenskan och gjorde två bra säsonger som blev språngbrädan till det efterlängtade kontraktet i Elitserien.
2000/2001 nådde IKO kvalserien. von der Geest levererade tillsammans med spelare som Fredric Jaensson, Robert Olsson, Andreas Custemo och Christian Eklund.
Det blev inget avancemang för Oskarshamn, men för Mikael väntade elitseriespel säsongen därpå. En viktig faktor till att LHC erbjöd Mikael ett kontrakt var säkerligen att han gjorde en bländande insats mot dem.
von der Geest gjorde 1+1 och IKO vann med 3–1.
32 år gammal skrinnade sedan Mikael von der Geest ut på isen i en elitseriematch för första gången. Han var då en av de äldsta svenska utespelarna någonsin att debutera i svensk hockeys finrum – och är så än i dag.
– Äntligen hade jag chansen att spela på den högsta nivån och inför mycket publik i varje match. Det var skitskoj och allt var så proffsigt. Det märktes att det jobbades hårt för att etablera klubben. Det var kul att få vara med på den resan, och känna att jag verkligen höll i Elitserien.
En full säsong blev det för Mikael där han gjorde 15 poäng på 49 matcher. De två andra, som också blev hans sista, stördes av en ryggskada.
– Jag hade så klart hellre velat lägga ner av andra skäl. Samtidigt var jag 33–34 år, hellre att skadorna kom då än när jag var 23, sa von der Geest.