VIK inledde matchen i en ruskig fart och de blyga och försiktiga tendenserna från öppningsperioden mot Almtuna i premiären var som bortblåst. Något som vållade AIK stora problem.
Philip Broberg prickade förvisso Emil Kruses högre stolpe – men i övrigt var det VIK för hela slanten.
Kevin Schulze hade flera fina uppåkningar, Filip Suchý kom i ett två mot ett-läge med Kellen Jones, Trevor Mingoia missade ett helt fritt läge i slottet och Philip Rondahl petade en retur bara millimeter utanför Johannes Jönssons stolpe.
Fast precis som mot Almtuna så lyste VIK-målen med sin frånvaro.
10-2 i skott till VIK efter halva den första perioden förvandlades till 18–4 i skott vid paus utan utdelning.
Lägg därtill ett mål på 32 skott i Uppsala och VIK var i paus nere på en effektivitet på blott 2% över säsongens första fyra perioder. Eller om ni så vill: ett mål på 50 skott.
Matchbilden fortsatte bara sedan i den andra perioden där VIK skapade minst lika mycket igen – utan att göra mål.
Jönsson kom upp urstarkt ett par gånger och var det inte målvakten som stod i vägen var det, som Trevor Mingoia fick befara, stolpen.
AIK hade knappt en målchans... men i Stockholmarnas fall skulle det räcka med en.
För när de flesta i publiken räknat in 0–0 inför tredje så prickade Christian Sandberg in en retur på en snabb kontring, vid tiden 19:15.
Och "trenden" skulle bara fortsätta under matchens sista 20 minuter där VIK, efter ett konstant tryck mot Johannes Jönsson, åkte på 0–2-kallduschen.
Markus Hermanstad noterades för målet på skottet från nära håll som Emil Kruse inte lyckades stoppa.
I en sista slutforcering testade VIK sedan att ta timeout och plocka ut målvakten med tre minuter kvar.
Något som direkt skulle ge effekt när Alexander Lindqvist-Hansen till sist spräckte Jönssons målvaktsnolla.
Men det var både för lite och för sent då AIK höll undan till tre nya poäng.