Mattias Karlin får dra upp tydliga riktlinjer för lagets power play-spel. Procenten måste höjas.
Tidigare i veckan gick jag igenom fem nycklar som tagit VIK till kvartsfinal. Det har idag blivit dags att vända på steken och lista några punkter som jag tror att VIK funderar extra på inför nästa veckas matcher. Låt oss sätta igång med den tydligaste.
Powerplay
PP-spelet har varit ett sorgebarn under i stort sett hela säsongen. Man har blixtrat till här och där men inte fått till det över tid. I grundserien hade man de två negativa kval-lagen samt Västerås bakom sig och landade in på blygsamma 18,54%. Den siffran måste, om VIK ska gå långt i slutspelet, upp på minst 25%. Känslan är att man är ganska bra när man kommer in i anfallszonen men att man lyckas ställa till det för sig på vägen alldeles för ofta.
Numerären
VIK kliver in i slutspelet med sju backar och 13 forwards tillgängliga. Det är en matchtrupp vilket betyder att man inte har några marginaler. I en tät matchserie med match varannan dag, som sliter oerhört på spelarna, är det vanskligt. Man valde att släppa iväg Saku Kinnunen när man hoppades på mer än tre matcher från Marcus Ersson, ett experiment vi visserligen inte ska göra bokslut på än – han kan dyka upp i VIK under slutspelet – men som i dagsläget satt dem i en jobbig sits. På forwardssidan får man hoppas på det bästa då det inte verkar komma någon förstärkning i Gerry Fitzgerald. Inga katastrofsiffror men som sagt heller inga marginaler.
Nej, någon förstärkning i form av Gerry Fitzgerald ser VIK inte ut att få.
Toppkedjan
Visst känns det som att det finns mer att kräma ut ur kedjan med Ryan Gropp, Tim Wahlgren och Victor Öhman? Såväl Öhman som Gropp har levererat den sista tiden men det har mest varit i fem mot fyra-spelet. Tre offensivt skickliga spelare med verktyg att vara en ledande kedja offensivt måste vinna sin match i matchen även med lika många spelare på isen. Känslan är att de andra formationerna har hittat rätt.
Tim Wahlgren har stått för en stark vår. Han och hans kedjekamrater har dock en växel till, tror Sportens Jonathan Åhman.
Nöjdhet
Den här punkten skulle också kunna vinklas om till något positivt – vi vet ju inte innan hur laget kommer att reagera. Man har uppnått och överträffat förväntningarna och antingen betyder det att man slappnar av och gasar vidare, eller i ett värre scenario att man slappnar av och nöjer sig med att ha tagit sig till slutspel, som vi har sett hända tidigare säsonger. Det här slutspelsformatet bör passa VIK:s trupp bättre, tror jag, men alltjämt sätter vi ett litet frågetecken.
Zach Budish och Kellen Jones har varit tongivande i VIK:s jakt på slutspel. De måste spela sin bästa hockey nu när allt ska avgöras.