Förväntningarna är höga den här tiden på året. Många tror sig ha träffat rätt. Många har säkert gjort ett gediget jobb med referenser, videoscouting och i (tyvärr för få fall) specialstuderat en potentiell värvning på plats. Den skiss som sportcheferna sitter och fyller i efterhand kommer inte vara mycket värd när pucken väl släpps för seriepremiär.
Idag tänkte jag kika tillbaka tio år. Utifrån de tio senaste VIK-säsongerna och trupperna ska jag få fram en topp 5-lista på de bästa värvningarna. För rättvisans skull kommer jag också lista de som, av olika anledningar, aldrig hittade sitt stäm i VIK.
Vi börjar bakifrån.
2008/2009 – division 1.
VIK var nykomlingar i division ett efter att ha dominerat tvåan året innan. Majoriteten av truppen följde med laget upp. Tre nyförvärv stack dock ut. Från Sunne hämtades Henrik "Hank the Tank" Holmqvist, och med sin buffliga stil och 18 mål blev han en publikfavorit i dåvarande Tjusthallen. Jonas Ström, som hämtades från Norge och Gjövik, var också en lyckad värvning, precis som nyttige centern Mattias Nordqvist som bidrog med massor av division ett-rutin. I andra änden av spektrat placerar vi haussade Robin Andersson. Med 14 poäng i allsvenskan året innan var den reslige rightaren uttalad spets. 17 poäng på 19 matcher blev facit men Anderssons tid i VIK anses ändå misslyckad.
2009/2010 – division 1.
Det här var ett stökigt år. Ekonomin var körd i botten, Mats Gyllenhammar fick sparken som tränare och runt nyår sades alla kontrakt upp. Strax innan midsommar 2009 fick VIK en signatur som skulle visa sig bli viktig. Joacim Hedblad skrev på och röran till trots fick han ihop 32 poäng på 33 matcher, slagen bara av Ström och Emil Georgsson. Den här säsongen var Thom Nordins första av sju i VIK-tröjan. Av flera misslyckade värvningar var poängsprutan från SuperElit, Niclas Gustavsson, och centern Mikael Sjölin minst lyckade.
2010/2011 – division 1.
Laget överlevde stormen och ställde faktiskt ett, på det berömda pappret, slagkraftigt division ett-lag på benen året efter. Några av nyförvärven: Fredrik Lindblom, Joakim Englund, Emil Ekblad. Tre namn som bäddade för en bra defensiv. Dessutom plockades Joakim Strandberg in i målet. Men det slog fel. De nämnda backarna skötte sig godkänt men framåt var nitarna många. Linus Lindquist fick inte ut något av sitt spel, inte heller Stefan Wennerström eller John Henriksson. Dessutom skedde en del tråkigheter utanför isen, Tobias Borks bortgång påverkade givetvis laget.
2011/2012 – division 2.
Så det bar ner till tvåan igen, efter kval. Borta var de misslyckade värvningarna och VIK började om på ruta ett. Den, i efterhand, viktigaste värvningen inför säsongen var den unge tränaren Mattias Karlin. Han fick god draghjälp av hemvändarna Ragnar Karlsson och Alexander Johansson. Från Osby hämtades Andreas Bergström som visade sig vara en god poängproducent. Jonas Lennartsson tog över dirigentpinnen från Ekblad och under säsongen kom tyngd och spets in i laget i form av Jason Beckett och Thomas Jason Guidarelli. Egna produkter som Tomas Jörbrink, Niclas Heed, Philip Skännestig och Fredrik Asplund stod för bra säsonger och VIK gick inte att stoppa det här året.
2012/13 – division 2.
Hissen upp till ettan igen, således. Georgsson och Hedblad återvände från Vimmerby med Simon Casselstrand i släptåg. Ynglingarna Dennis Fröland och en viss Patrik Karlkvist hämtades in från SuperElit och på vintern anslöt både Sebastian Owuya och Simon Mitman, både visade sig tillföra mycket. Under några månader förgyllde (eller?) också Eric Przepiorka VIK-matcherna. I mål var Reid Ellingson stabil, men inte den matchvinnande målvakt som krävdes för att ta sig till allettan. Dessutom träffade VIK fel i ett gäng backförvärv. Nicklas Grahn, Tim Lundin, Linus Bognesand och Tobias Lundqvist utgjorde delar av den backbesättning som faktiskt inte höll måttet.
2013/14 – division 1.
Sin fina säsong till trots blev Karlkvist kvar i VIK året efter. Sanningen är att VIK lyckades behålla samtliga av sina tongivande spelare och kryddade det med spelare som Pierre Gustavsson, Eric Backman och Tyler Johnson, samtliga med godkända prestationer eller mer. Nitarna det här året stavades Björn Hjärpe, Philip Andersson och Marek Kalus. Träffprocenten i värvningarna var högre än innan och VIK började sin resa uppåt.
2014/15 – division 1.
Kvalserieåret, ni vet. Den här säsongen hade firma Tomas Lind/Karlin läskig hög träffprocent i sina värvningar. Karlkvist försvann och hans poäng fördelades istället på fler spelare. En toppcenter vid namn Dan Pettersson hämtades från Olofström och den unga trion Filiph Engsund, Victor Romfors och Sebastian Bengtsson anpassade sig snabbt till VIK-spelet. På backsidan var såväl Jens Andersson och Fredrik Lindström som Erik Gustafsson och Petter Lindberg var fina värvningar. Under säsongen kom också Jimmie Jansson och Linus Boström, båda på isen när VIK säkrade kvalserieplatsen mot Troja i den tredje och avgörande matchen. Dessutom värvades Daniel Wälitalo in i mål. På minuskontot hamnar backarna Rickard Dahl, Nikita Kolesnikovs och Ziga Grahut tillsammans med målvakten Andreas Hookana.
2015/16 – division 1.
Med de senaste säsongernas fina resultat hade VIK:s aktier stigit. Man hade klättrat i hockeyn näringskedja. Återigen fick man behålla stommen och bygga vidare på den. Framåt visade både Victor Öhman och Joakim Thelin toppklass medan Viktor Lindell och Alexander Pettersson gav laget nödvändig bredd. På backsidan träffade man rätt i Victor Lindman och Oskar Drugge. Det är kanske svårt att minnas de minde lyckade värvningarna från den här tiden men Oskar Söderberg fick enligt rykten ett ganska saftigt kontrakt han inte levde upp till och lämnade efter 15 matcher.
2016/17 – Hockeyallsvenskan.
Nykomlingar i näst högsta serien och om inte den minsta så en av de minsta budgeterna att laborera med. Här gällde det att fynda. Och som man gjorde det. Olle Liss, Mats Fröshaug och Emil Wahlberg går med enkelhet att kategorisera som fynd. Kryddat med etablerat som Andreas Frisk, Conny Strömberg och Fredric Andersson fick VIK ihop ett bra lag – mycket tack vare att de spelare som tagit upp laget tog nästa kliv. Det möjliggjorde att VIK hade råd att misslyckas med ett par signaturer. Nikolai Meyer fick man inte fram det bästa av, och Mitch Wahl var en prestigevärvning som inte föll väl ut. Jonas Fransson i mål ska definitivt inte glömmas bort.
2017/18 – Hockeyallsvenskan.
Stor spelaromsättning och det saknades till synes en röd tråd i truppbygget. Varken Oskar Carlsson, Mattias Elfström, Lukas Löfquist, Tobias Björklund eller Tony Pappila klarade av att ersätta de tunga namn som flytt. Patrik Blomberg och Christopher Fish var dock två kanonvärvningar.
Vad landar vi i, då? Många bra värvningar som gjort mycket nytta för klubben under lång tid. Men det är inte social verksamhet här heller så därför får jag helt sonika kapa någonstans och efter att ha gjort det får jag fram listan bredvid.