För mig och, tror jag, för de flesta andra, är grundbulten att det är sportslig framgång som ska avgöra. Vår föreningsstruktur (man kan visserligen peka på fördelaktiga hyresavtal med kommun eller andra byråkratiskt delikata lösningar) säkerställer detta. Ingen kommer kunna köpa sig en plats i SHL. En annan jätteviktig del för mig är att det ska vara öppet uppåt. Du ska som klubb kunna föra två parallella perspektiv; det kortare (ett till fem år) och det längre, där strävan uppåt och framåt såklart är moroten. Vi har hyggligt närtida exempel på långsiktigt målmedvetet arbete likt Växjö och Örebro som givit framgångar och vi har i andra änden IK Oskarshamn som överpresterade en säsong och gick upp. Båda är på sitt sätt imponerande och måste få samexistera. På samma sätt som "storklubbar" kan rasa ur om de faller igenom en säsong.
Alternativet vore att stänga SHL, bara ta med de lag som möter de egensatta kraven och låta klubbar ansöka om en plats när man anser sig uppfylla dessa. Jag förstår tanken med en sån organisation – jag gillar den inte – då man på något sätt försäkrar sig om att saker håller en viss kvalitet och visst skulle omsättningen och marginalerna öka. Samtidigt går man då miste om en dynamik och kontrast jag tror många uppskattar. Det är ju någonstans därför vi går och tittar på matcherna; vi vet inte hur det kommer att gå, varje match är unik och allt det där. Likformighet och förutsägbarhet är underhållningens död.
Även om glappet mellan klubbarna, främst i den mer spretiga Hockeyallsvenskan, ökar har samtidigt så varje klubb alltjämt sina egna utmaningar och "mästerskap" att vinna utifrån sina förutsättningar. Det kan, i det korta perspektivet, handla om en topp två-placering, att nå play-in eller, som i VIK:s fall, att undvika kval. Nu till hösten har vi i Hockeyallsvenskan typ fyra ligor i ligan som blir spännande att följa.
Helst hade jag sett att man tog tillbaka kvalserien. Med den finns en än större oförutsägbarhet än nu, då vi vet att ett lag går upp och ett åker ur. Med kvalserien kan det bli noll, ett eller två nya lag. Mer dynamik!
Om jag får fantisera och drömma mer – dessa punkter är inte särskilt troliga – önskar jag att förbundet istället reglerar matchtrupperna. Jag har varit inne på det här i något forum tidigare men det är uppenbarligen en kulle jag är redo att kvittera jordelivet på.
Reglera antalet importer i matchtruppen, kräv speltid för juniorer eller allra helst egenfostrade spelare, korta ner övergångsfönstret för att minska ruljansen under säsong, inför krav på året runt-kontrakt med minimilön samt, den här kommer du hålla med mig om: höj plexiglasen två decimeter, i alla fall bakom målen, för att minska antalet spelavbrott.
Eller vänta. En inte helt overklig tanke vore faktiskt att utöka Hockeyallsvenskan till 20 lag, fördelade på två konferenser, Norr och Syd. Fyra matcher mot konferenskollegorna plus en hemma och en borta mot de andra. Det ger 54 matcher per lag, färre och kortare resor. Topp 3 i varje division till kvartsfinal (semivinnarna sedermera till kvalserien), fyran mot sjuan och femman mot sexan gör upp i en trematchersserie, vinnarna möts i en till sådan om en plats i kvarten, förlorarna har lirat färdigt.
Nedåt går de två sämst placerade till kval medan åttorna i respektive division spelar en bäst av trea om att undvika kval. Varje placering och därmed match och poäng blir viktig. Jag har inte tänkt igenom det supernoga, det finns givetvis en rad problem med mitt förslag men det finns något att bygga vidare på, känner jag.
För att försöka knyta ihop det här: att ligan är någorlunda jämn, att publiken, som ju i slutändan betalar för hela kalaset, ska få se underhållande och sportsligt viktiga matcher långt in på våren, vilket jag tror kommer främst av andra faktorer än "kvalitet" såsom geografisk närhet (fler och större bortaföljen) och historisk rivalitet, och möjligheten för olika arbetssätt att ge framgång är de tre viktigaste delarna att beakta. En rörlig, mångideologisk ligahockey är att föredra över en hyperkommersiell koloss där allt ser likadant ut. Det måste finnas mardrömsresor för storklubbarna och skrällchans inför storpublik för lagen som vanligtvis spelar inför 450 pers.