Låt oss börja med att backa bandet ett år:
Dan Pettersson skulle opereras för en allvarlig broskskada och det fanns en och annan som till och med befarade att karriären skulle vara över för LHC-centern. Att han hade en lång och krävande rehabilitering framför sig visste han mer än väl.
– Nog för att jag visste att det var en svår skada, men att den skulle tvinga mig att lägga av…nej, så långt gick aldrig tankarna. Men klart att det var frustrerande att vara borta så länge och frustrerande att säsongen blev som den blev efter det.
Det kan bara bli bättre.
– Ja, det är ju så.
Efter operationen i slutet av maj tog det honom ett halvår att komma tillbaka till spel. Först som utlånad till allsvenska Västervik och sedan i Linköping. Men på andra sidan nyår tvingades han till ett nytt uppehåll av personliga skäl. Det gjorde att det till slut bara blev 28 matcher, varav nio i LHC, på hela säsongen.
– När jag började känna mig bättre tog säsongen slut. Men man hör ofta att man kan stärkas av att ta sig igenom motgångar och jag tror verkligen att det är så. Om det varit i början av karriären hade jag garanterat varit betydligt mer stressad.
– Nu är jag tryggare i mig själv och vet att det måste få ta den tid det tar. Vissa saker går inte att stressa fram. När man väl är tillbaka med grabbarna förstår man hur mycket det betyder och vilket bra jobb man har, säger Dan Pettersson.
Men det måste ändå ha varit tufft.
– Jättetufft, skulle jag säga. Även om jag visste om förutsättningarna när jag gick in i säsongen var det mycket frustration. Att komma in i allt det nya med Bert (Robertsson) och övriga tränare. Att vara med, men ändå inte. Att vara på gymmet och trampa motionscykel när de andra är ute på isen och kör.
– Det har absolut varit en prövning. Det gick ändå en vår, en sommar och nästan en hel höst. Då är det inte alltid så lätt att hela tiden hålla humöret uppe. Men sedan man fick barn har det som tur är blivit lättare att släppa hockeyn.
Ja, även om säsongen tog slut för tidigt avslutades den i alla fall på bästa sätt.
Med att sambon Sofia födde parets andra barn, sonen Nils.
Samtidigt laddar nu pappa för att ta revansch. Både för egen del och för laget. LHC har hämtat in ett par välmeriterade centrar, Markus Ljungh och Oula Palve, men det är ingen vågad gissning att Dan Pettersson är fortsatt tänkt för en roll med främst defensiva uppgifter.
Det är sista året på kontraktet, så det gäller att prestera för att få nytt.
– Jag vet om läget, men kan inte säga att det stressar mig, säger han.
Jämfört med i fjol är nu läget ett helt annat när det gäller hans egen försäsongsträning. Det opererade knäet stoppar honom från en och annan löprunda, men i övrigt är han med på i stort sett allt.
– Det känns i kroppen att man lever. Men det är underbart att vara med från start och jag gillar det nya upplägget. Två tuffa veckor där vi bryts ned rejält och sedan en individuell vecka där var och en mer jobbar med det den behöver. Jag tror att det kan bli en riktigt rolig säsong, säger Dan Pettersson.
Hur tänker du då?
– Det är tydligt att klubben inte är nöjd med hur det sett ut de senaste åren och att det görs en satsning. Det gör att det kittlar lite extra och blir ännu roligare och ännu mer inspirerande. Det blir tuff konkurrens om platserna, men det tror jag bara att alla mår bra av. Man bara längtar efter att det ska börja igen.