Sedan Dan Tangnes överraskande hoppade av tränarjobbet i Linköpings HC har det surrats och spekulerats om hans ersättare. Det har varit snack om Hans Wallsson, om Joakim Fagervall och om några till.
Om Tommy Jonsson?
Ingenting.
LÄS MER:Bergstens krönika om tränarvalet
Inte förrän vi själva kunde avslöja att allt var klart på lördagsförmiddagen. Sedan tog det inte lång tid förrän LHC bekräftade det nyskrivna tvåårskontraktet på sin hemsida. Efter Tangnes kommer Jonsson och i början av veckan kommer han till Linköping för att på allvar bekanta sig med både staden och nya arbetsgivaren.
– När frågan kom var det inte så mycket att fundera på. Jag kände direkt att det var helt rätt. Det var det här som jag ville tillbaka till, säger Tommy Jonsson när vi per telefon når honom för ett första snack efter beskedet.
Det blir garanterat många fler under de närmaste åren.
2012 tog han Brynäs, med Jakob Silfverberg-generationen på isen, till SM-guld – under sin debutsäsong som huvudtränare. Efter det har tränarlivet varit betydligt tuffare med sparken (från Brynäs och Björklöven) två gånger inom två år.
Gävlekillen erkänner att motgångarna tog hårt.
– Jag är en bättre tränare nu än när vi tog guld med Brynäs, men det är så branschen fungerar. Uteblir resultaten spelar det ingen roll vilket arbete du lagt ned. Jag är inte ensam om det. Men klart att det är lätt att tvivla och att självkänslan får sig en törn när det händer.
– Det har varit en tuff resa, men nu har jag inte haft något tränaruppdrag sedan jag fick lämna Björklöven. Det har funnits anbud längs vägen, men jag har tackat nej för att få reflektera och fundera på vad jag gjort och på vad jag vill. Jag tror att det varit nyttigt och lärorikt. Att få stanna upp, tänka efter och inte bara rusa vidare. Du kan inte bara vara med om framgångar, säger Tommy Jonsson.
47-åringen kommer närmast från en tjänst som utvecklingschef på svenska ishockeyförbundet, där han tillträdde så sent som i november. I tisdags sade han upp sig därifrån, i onsdags blev han kontaktad av LHC och i fredags gjordes allt klart.
– Jag kände att jag ville tillbaka till tränarjobbet, men trodde aldrig att det skulle gå så fort. Jag har varit tränare i 24 år och. . . ja, det är en livsstil. Jag har saknat den dagliga kontakten med ett lag, grupprocessen och att få jobba tillsammans. Adrenalinkicken inte att förglömma.
Din bild av Linköping?
– Som motståndare var det alltid svårt att komma dit. Jag tror inte att vi vann många matcher med Brynäs i Linköping. Det känns som en av de mest etablerade klubbarna i Sverige med kloka och engagerade människor. Jag vet att det varit en svajig säsong i år, men vet inte vad det beror på.
Har du pratat något med Dan Tangnes?
– Nej, det har jag inte gjort, säger Jonsson och framhåller att han inte ser tränaruppdraget som någon enmansföreställning utan vill delegera och ge ansvar till övriga tränare i Klas Östman, Johan Åkerman och Mikael Vernblom.
LÄS OCKSÅ:Östman en bra kandidat
– Så har jag alltid jobbat och det tänker jag fortsätta med. Jag tror på delaktighet och att alla känner att de har en roll och en röst.
Hur ska hockeyn spelas?
– Jag har en grundfilosofi om ett offensivt grundtänk. Aggressivt både framåt och bakåt, gärna stort puckinnehav och hårt jobb utan att tumma på någonting. Sen har jag lite fler idéer som gör att vi förhoppningsvis kan vara taktiskt flexibla.