Att det ekonomiska läget i VIK:s A-lag var akut har nog alla förstått vid det här laget. Det är det fortfarande, trots att man dumpat sju avtal, av vilka åtminstone fem varit bland de dyrare i omklädningsrummet. Enligt mina uppgifter fick sportchef Öhman ett sparkrav på en miljon av styrelsen, ett "mål" han lär ha nått med god marginal nu.
Det kommer givetvis inte räcka hela vägen. Dra ner på kostnader är ena benet; öka intäkter det andra. Där har VIK fortfarande ett stort arbete att göra och det verkar gå trögt. Att gå ut till allmänheten med en sällan skådad öppenhet och önskan om att återbygga ett raserat förtroende är steg ett – som borde ha tagits redan. Från styrelsehåll är det oroväckande tyst just nu, tycker jag. Det är alltjämt där det stora arbetet behöver göras, både beträffande förtroende och slantar.
Även truppen förtjänar tydlighet. Hur många fler spelare kan man räkna med försvinner? Får alla som vill söka ny klubb?
Nedmonteringen av spelartruppen var nödvändig. Men sen då? Vilka ska fylla de luckorna som ofrånkomligen uppstår? Det kan inte vara lätt att få hit spelare i det här läget, dels med rådande osäkerhet – laget lär bli slagpåse i allettan – och dels med en tom börs. Juniorer? Ja, till viss del, men det är här det blir lite delikat.
Bortom det uppenbara – vilka och hur många är redo att spela seniorhockey på ett säkert sätt? – får man ha flera perspektiv i huvudet. VIK:s J20-lag har en realistisk chans att åter ta klivet upp till J20 regional-serien framåt våren. Ett avancemang man ska ställa mot en sportsligt betydelselös säsong för A-laget. Här krävs prestigelöshet och spelkänsla från ledningen. Hur ska de väga dessa mot varandra utan att slita slut på juniorerna?
Just nu är det ingen större fara. Men skulle hålen i A-truppen bli fler, utan att ersättare kommer in, kan det börja nöta ordentligt på en juniortrupp som redan dragits med ganska stora skadebekymmer. Och i min värld är det långsiktigt viktigare att få upp juniorlaget ett hack än om A-laget tar fem eller tio poäng i allettan.
Det är väl nu jag ska presentera min lösning. Sätt ett stopp för försäljningen av A-lagsspelare. En eller tre till spelar mindre roll men alla inblandade måste kunna känna nån slags arbetsro och kunna lägga en plan för våren. Därefter handlar det om en löpande dialog mellan ansvariga för att hitta en rimlig belastning på spelarna. Där juniorlagets intresse ska sättas främst.