Jumbo sedan tidigt på säsongen, långt upp till säker mark och man har testat både det ena och det tredje i truppen. Kvar fanns egentligen inga kort kvar att spela. Styrelsen i VIK kände sig nödgade att skicka tränarna, uppenbarligen efter diskussion eller önskemål från truppen. Det går inte att ha några invändningar på.
För så ser strukturerna inom elitidrott ut: tränaren, eller i något fall sportchefen, får gå. Får bära hundhuvudet. Det är enklast och billigast så. Det vet Martin Gudmundsson och Morgan Persson om och även om besvikelsen såklart är stor just nu tror jag – hoppas jag – att det här beskedet inte överraskade dem.
Både Martin och Morgan är två stabila herrar som kan hantera en motgång, det är jag säker på.
Det jag känner är att det känns onödigt. Det hade inte behövt bli på det här sättet. Hade VIK varit proaktiva och redan för ett år sedan utsett Emil Georgssons efterträdare som sportchef, hade inte hela Niklas Czarnecki-gate rullats upp eller snarare hanterats på det sätt som det gjordes, hade saker sett annorlunda ut. Jag har varit inne på det tidigare och det är jäkligt tråkigt att säga att jag hade rätt, men Martin Gudmundsson var för ensam. Han ålades och tog på sig för stort ansvar och nånstans blev det halvdant både här och där. Juicen tog slut. Återigen ser vi vikten av att en klubb är organisatoriskt stark och att det är därifrån man hela tiden utgår, snarare än att drivas av och vara beroende av individers energi på kort sikt.
Jag försöker inte frånta Gudmundsson något ansvar. Han byggde den initiala truppen som sportchef, han har skött omstruktureringen och han har under match varit huvudtränaren med sista ordet. Glasklart; han är ytterst ansvarig och resultaten har varit för svaga. Och mot Djurgården i fredags såg det ut som att spelarna övergivit tränarna. Samtidigt har han varit bakbunden av en stram ekonomi som tvingade fram försäljningar av toppspelare som såklart är närapå omöjliga att ersätta under säsong, han har haft flera tilltänkta nyckelpjäser skadade mest hela tiden och de som skulle utvecklas från fjolårstruppen har inte gjort det. Har någon? En enda?
Går vi in på enskilda matcher så är det svårt att lasta tränarna för de uppenbara individuella misstagen som kostat poängen och sedermera tränarnas jobb. I andra vågskålen har det skett så pass ofta att det blivit ett mönster och då anser jag det vara mer av en tränarfråga. Ni hör, det är svårt att gradera ansvaret i frågan på nåt sätt och för att försöka knyta ihop säcken så köper jag att styrelsen och spelarna vill byta. Det var den sten som fanns kvar att vända.
VIK-verksamheten snurrar vidare, med eller utan Gudmundsson och Persson. På söndagen får spelarna chansen att visa vad de går för igen, nu när de fått som de velat. Upp till bevis för spelarna, dags att ta ansvar nu – det är trots allt på isen det avgörs.