Att hockeyvärlden är tuff och i många fall skoningslös är inget nytt under solen. Du ska ha din bästa dag när rätt ögon är på dig. Möjligheter uppstår och försvinner lika fort. Det nordamerikanska proffsligasystemet är en ordentlig flaskhals som inte sällan handlar om annat än det som sker på isen.
Under pratstunden med den öppenhjärtige och sympatiske Gabriel Desjardins får vi en inblick i hur en kille från hockeytokiga Montreal hamnade i hockeytokiga Västervik.
Först: tillbaka till säsongen 2013/14. På eliteprospects.com går det att läsa att han bara registerades för nio matcher det året. Gabriel förklarar.
– Inför den säsongen, min första efter juniortiden, skrev jag på ett envägsavtal med AHL-laget Lake Erie Monsters. Jag placerades i tredjekedjan och gjorde det jättebra i början. Min agent och lagets sportchef började redan prata om att fixa ett NHL-avtal till mig. Då bröt jag foten och stannade på nio matcher. Det där NHL-kontraktet flög all världens väg...
Han reste sig från det och hamnade året efter i ECHL, ligan under AHL, för att försöka jobba sig upp igen.
– Då blev jag uppkallad till AHL-laget Charlotte Checkers en vända och imponerade. Två veckor senare kallade dom upp mig igen och sa åt mig att fixa permanent boende i Charlotte. Då bröt jag handleden istället.
Desjardins, som under sin sista juniorsäsong var lagkapten för Rouyn-Nouranda Huskies har haft sin andel av dåligt tajmade skador.
– Jag har dock alltid jobbat hårt för att komma tillbaka, det har aldrig funnits några alternativ. Min pappa tog med mig till rinken när jag var väldigt ung och jag har varit förälskad i sporten sedan dess.
Den kärleken och tillgivenheten till sporten är också något som genomsyrar hans spel. De fina siffrorna till trots så ser han sig inte som en superskicklig spelare.
– I Halifax och under juniortiden spelade jag med några otroliga spelare som gör det bra i NHL nu. Nikita Kucherov, Sven Andrighetto och Anthony Duclair till exempel. Där kunde man se att talangen fanns och jag är inte förvånad att de nått så långt som de gjort. Jag har alltid fått jobba hårt och alltid tyckt om det. Jag har viss talang och ett bra skott men inte på det sättet.
Det kanadensiska juniorsystemet med NHL-stuk på ligorna tror han är en bra infasning i vad som komma skall.
– Du får lära dig att leva som ett proffs med tight schema och tuff träning.
– Men det är hårt, alltså. Det är många bra spelare som aldrig får den slutgiltiga chansen och knäcks av det. För min del kände jag att det var dags att testa något nytt.
Efter några år i ECHL, det senaste med ett hjärtkrossande slut, valde Gabriel och hans flickvän att ta flyttlasset till Sverige.
– Vi var framme i finalen och förlorade den sjunde och avgörande matchen på övertid. Då var man kanske inte så munter.
Beslutet att flytta till Sverige tog paret gemensamt. Ett beslut som växte fram under det gångna året.
– Under förra säsongen var vi ifrån varandra. Hon jobbade i Kanada och jag spelade i Indianapolis, USA. Det var tufft och vi kände att vi ville ge oss iväg på ett äventyr tillsammans.
Han fortsätter:
– Gränsen mellan AHL och ECHL är tunn och tillvaron kan bli ganska oviss. Jag hade en del erbjudanden att ta ställning till från AHL eftersom jag kom ifrån en bra säsong, men det vara bara tvåvägsavtal (som innebär att du kan skickas ner till ECHL när som helst) och den vägen hade jag ju redan testat.
Men Västervik är inte på något sätt slutdestinationen. Och föräldrarna hemma i Montreal är vana vid att ha sin son på andra platser än hemma.
– Det är inget konstigt för dem, sju–åtta månader är ingenting. Det är värre för min flickvän, det här blir första gången hemifrån för henne. Som tur är har hon ett jobb som möjliggör att jobba hemifrån hela tiden.
– Mina två bröder valde att fokusera på skolan och jag har också en ambition att slutföra mina studier, men de kan vänta. Just nu vill jag se hur långt hockeyn kan ta mig och jag känner att Västervik är en bra plats att börja på. Gör jag det bra här kan jag få chansen i en liga högre upp så småningom.
Som spelare beskriver han sig som en hårt arbetande tvåvägsspelare med ett bra skott.
– Nu har jag inte varit här så länge men vi verkar ha ett bra lag och jag tror att jag kan ta en stor roll. Jag känner att jag kan det men jag förväntar mig ingenting utan det handlar om att förtjäna det.
– Isen är större och det borde innebära att jag kan få lite mer utrymme för mitt skott.
Då Gabriel och nye lagkamraten Kevin Schulze kom i mitten på september på så kallade artistkontrakt blir deras försäsong vingklippt.
– Det suger lite att gå igenom det nu när alla är i matchform i princip. Samtidigt visste jag ju vad som gällde och det är bara att ta sig igenom det. Tränarna och lagkamraterna säger åt mig att inte vara orolig, att flåset och det kommer snart, men såhär i början är det frustrerande att bli andfådd efter bara fem skär.
Du verkar ha tuffa krav på dig själv.
– Ja, det är sådan jag är. Även om jag kan tänka resonligt och förstå varför saker är som dem är, jag kunde inte träna på is hemma i Kanada, så förväntar jag nästan av mig själv att vara på topp direkt.
Precis som de andra nordamerikanerna bor Gabriel och flickvännen Isabelle i en stuga på Lysingsbadet. I skrivande stund har paret bara varit i Västervik i några dagar men har redan lärt sig att gilla stället.
– Av förklarliga skäl har vi inte hunnit med att göra så mycket på stan. Det är mycket praktiskt som ska fixas när man flyttar till ett nytt land med telefon, bankkonto och dylikt. Hockeyn tar ju också sin tid men vi ska se till att komma ut och kika på stan snart.
När vi pratar är det åtta dagar kvar till premiären borta mot Almtuna. Lungorna ska hinna ikapp huvudet och det praktiska pusslet ska falla på plats. Men Västerviks tilltänkta nyckelspelare har onkeligen fått ett positivt första intryck av sitt nya lag.
– Det finns många spännande spelare, absolut. Jobbar vi hårt i varje match och kommer ihop oss som lag så finns alla förutsättningar för en rolig säsong. Jag ska se till att göra allt för att laget ska nå framgång, det är det enda sättet att spela hockey jag vet, säger Gabriel Desjardins avslutande.