1984 skrev Västerviks-Tidningen att den nybyggda ishallen var en estetiskt mycket tilltalande hall byggd i trä.
Lennart Kallin, då vid fritidskontoret, och Willy Helms, då ordförande i VIK, var de två starkaste mannarna bakom ishallens tillkomst.
”Nu har vi kommit halvvägs. Nästa mål blir att avancera i seriesystemet så att det blir bra ishockey och full hall vid matcherna”, sa VIK-ordföranden.
VT-sportens Håkan Larsson och Åke Hilding bevakade invigningen tillsammans med fotografen Anders Steiner. 1 400 åskådare bjöds på sång av Överums Musikkår, spexmakarna Ola och Erik Berg, Hafsbandet, Cantabilekören och Västerviks Storband, samt finbesök i form av den legendariske landslagsmålvakten Leif ”Honken” Holmqvist.
”En stor mängd unga VIK-are fick också visa upp sig och köra några varv på banan iförda snygga blå-röda dräkter”, skrev Håkan Larsson.
Evenemanget avslutades med ishallens allra första match, och för motståndet stod Eksjö.
”En match som tyvärr blev ganska ointressant. VIK utklassade det sämsta ishockeylag som någonsin framträtt i Västervik”, skrev Larsson efter att VIK vunnit skotten med 82–9 och matchen med 24–0.
Senare den säsongen avancerade VIK upp från division fyra till trean.
– Hade vi inte fått en ishall där och då hade nog ishockeyn försvunnit från Västervik, säger VIK:s nuvarande sportchef Tomas Lind, som kom till klubben när den bildades 1971 och var med och spelade den första matchen inomhus.
– Visst var det underbart med en ishall, men att hjälpa till att skotta snö och spela utomhus i solen i minusgrader hade också sin tjusning. Jag minns när vi kom till Himmelstalundshallen i Norrköping för att möta Kuddby i våra tröjor som tålde tio minusgrader. Vi höll på att svettas ihjäl, berättar han och skrattar, men blir genast allvarlig när han tänker på hur mycket Willy Helms, som gick bort 2011, har betytt för klubben och hallen.
– Vi har honom att tacka för mycket.