IFK tog hockeyn till Västervik

Allt var till en början väldigt enkelt. Målburarna tillverkade IFK-arna själva och en låg sarg snickrades ihop av plankor som klubbens styrelse med tvekan köpt in. Spelarna saknade skydd och rinken placerades på en grusplan på Bökensved. Den första seriematchen spelades den 21 januari 1949 då IFK krossade Vimmerby med hela 18-1. Ishockeysäsongerna blev inte alls lika långa på den här tiden, högst ett par tre månader. Någon konstfryst is var det naturligtvis inte fråga om, man fick förlita sig på att temperaturen höll sig under nollan. 1950 började Västerviks AIS (VAIS) också med ishockey och det dröjde inte länge innan VAIS var bästa laget i stan. Säsongen 1959-60 spelade klubben för första gången i div. II, som på den tiden var landets näst högsta serie. Flera av motståndarna hade konstfrysta isbanor vilket gjorde att VAIS med sin naturis inte klarade nytt kontrakt. Västervikslagen kom oftast dåligt förberedda till säsongsstarten, några milda vintrar var det överhuvudtaget svårt att bedriva någon rationell träning. Den 3 december 1962 var en glädjens dag för alla ishockeyspelare i Västervik. Då invigdes nämligen Bökensveds konstfrysta isbana som låg där ishallen nu ligger. VAIS kvalificerade sig för div. II tre gånger sedan den nya banan byggts, men lyckades aldrig etablera sig i tvåan. Publikintresset var dock stort i Västervik, säsongen 1963-64 sågs ett div. III-derby mellan VAIS och IFK av 1 446 åskådare. Det här derbyt var bland det sista IFK gjorde i ishockey. Senare under 1964 beslutade klubben att lägga ned verksamheten och satsa enbart på fotboll. Det spelades också ishockey på lägre nivå i Blankaholm och Storsjö. Framgångsrikaste klubb utanför Västerviks stad var Edsbruks IF som spelade sex säsonger i div. III. Alla de här klubbarna upphörde med ishockey och i slutet av 60-talet var VAIS Tjustbygdens enda kvarvarande lag. 1971 fick VAIS nog av ishockey, klubben skulle i fortsättningen bara ha fotboll på programmet. I stället bildades specialklubben Västerviks IK, vilket kan sägas vara inledningen på den moderna ishockeyn i Västervik. VIK etablerade sig så småningom i div. II som sedan elitserien införts var landets tredje division. Till sist var det så gott som omöjligt att bedriva ishockey på den här nivån utan ishall och VIK åkte så långt ner i seriesystemet som div. IV innan botten var nådd. Den 24 november 1984 kom en vändning för hockeyn i Västervik, då invigdes äntligen den nybyggda Tjusthallen och VIK kunde börja klättringen uppåt i seriesystemet. Klubbens absolut bästa år hittills kom i mitten av 1990-talet. Med den förre landslagsbacken Ulf Weinstock som tränare skördade laget stora framgångar i div. I som då var Sveriges näst högsta serie. Säsongerna 1995-96 och 1996-97 spelade VIK play off inför kvalserien till elitserien. Första säsongen blev VIK utslaget i första omgången efter två förluster mot Grums. Året efter slog VIK ut först Sunne och därefter Huddinge och tog sig till den tredje play off-omgången. Där blev Linköpings HC för svårt efter två ytterst jämna matcher, LHC hade då börjat vandringen mot att bli ett av landets bästa hockeylag. Våren 1998 åkte VIK ur div. I och sedan följde några riktigt magra år, mycket på grund av en ekonomi som var körd i botten. Men våren 2008 tog sig VIK tillbaka till ettan (nu landets tredje division) och klubben verkar vara på rätt väg igen. Fotnot: Många faktauppgifter i den här artikeln är hämtade ur boken "25 år med Västerviks Ishockeyklubb" efter tillstånd av författaren Bo Wigren.

IFK tog hockeyn till Västervik

I början av 1920-talet introducerades ishockey i Sverige. Sedan dröjde det till 1947 innan sporten kom till Västervik då IFK spelade några uppvisningsmatcher.