Simon Mitman tar något motvilligt på sig Vita Hästens kuskhjälm inför lagkamraterna i omklädningsrummet.
Mest för att det är matchvinnaren som laget utser som får äran att bära den efter seger.
– I går var det Jesper Samuelsson, berättar Mitman efter torsdagsträningen som avslutades med intern julklappsutdelning.
Simon Mitman kunde definitivt varit en kandidat till hedersutnämningen mot Oskarshamn.
Men det finns en mer naturlig koppling.
När hockeyspelare Mitman byter om efter jobbet tar nya stora intresset över.
På kort tid har Mitman inte bara blivit hästägare – varje tisdag åker han till Mantorp för att träna och köra travhästar.
– Det började egentligen med att min far började köpa hästar. Ettåringar och tvååringar som stod uppe i Eskilstuna då. Sedan i somras fick jag en födelsedagspresent, att få vara två veckor hos travtränaren Conrad Lugauer, berättar Simon Mitman i den tillfälliga julyran runt omklädningsrummet.
Hos Lugauer blev han ordentligt biten av travsporten.
Och veckorna i Skåne är också anledningen till att den 26-årige Hästen-forwarden i dag också äger ett riktigt löfte.
I stallet med 100 hästar vid Jägersro, där Lugauer har sin bas, stod Harran Boko, en treårig valack och förstklassigt stammad med Prix d´Amérique-vinnaren Maharajah som pappa. En blivande stjärna (?) som Simon Mitman och hans pappa i dag äger tillsammans – sedan några av de tidigare hoppat av när hästen galopperat sina första två tävlingsstarter.
I fredags efter matchen mot Timrå hoppade Simon av i Gävle för att bevittna sin travares sjätte start i karriären på lördagen – och tog sin fjärde raka seger.
– Det var fantastiskt. Han vann och satte nytt svenskt rekord för treåringar över 2 640 meter, voltstart, med skor och broddar, berättar Mitman stolt över de snabba framgångarna med sin nya hobby och fortsätter:
– Han har sprungit in 200 000 kronor. Sedan så är det rätt dyrt att ha travhäst. Du ska ha stor tur om det går plus eller noll. Det var väl därför det kom så sent i livet, när man kommit upp lite i ålder och börjar få lite bättre ekonomi.
Har det varit naturligt med djur under din uppväxt?– Vi har alltid haft hund, katt och fisk och sådant. Nu efteråt kanske man kan se någon form av koppling. Men aldrig att jag trodde för fyra år sedan att jag skulle bli hästtokig. Nu känns det väldigt naturligt, säger Simon Mitman.
Mitman är inte det enda travspåret in till Vita Hästens omklädningsrum. Tidigare forwarden Tobias Liljendahl, numera Timrå, är son till travprofilen Reijo Liljendahl.
Det var därifrån omklädningsrummets travhjälm kom.
Hade du och Tobias travet gemensamt då han spelade här?– Nej, inget alls. Men det var lite i den tidsvevan som farsan började köpa hästar och jag fick ett intresse.
Nu väntar ny streckmatch för Simon Mitman och Vita Hästen, derbyt mot hans gamla klubb Västervik. Där går truppen in med en positiv känsla sedan den tärande förlustsviten spräckts i och med segern hemma mot Oskarshamn i onsdags kväll.
– Det är väldigt skönt att ha ett annat intresse då. Viktigt när man inte är här att ha något att koppla bort tankarna på. Jag åker gärna ut och pysslar med hästar då.
Du fick beröm på twitter från Dårarna på sektion K, för sättet du tände laget.– Det är min spelstil, inget att snacka om. Jag försöker göra så mycket jag kan. Ibland kan det ta på krafterna i tredje perioden, det är en avvägning för att hålla i tredje perioden. Oftast är den största risken att inte göra det på hemmaplan. Jag kör så pass mycket jag kan, säger Mitman med den fartfyllda spelstilen.
Precis som trav.
– Jag tycker det är väldigt roligt att sitta i sulkyn bakom hästar. Det är en egen frihet, det går fort samtidigt som det är olika individer man jobbar med. Det är intressant.