En fjärdedel har passerat av Hockeyallsvenskans 52 omgångar. Det har blåst snålare vindar kring VIK jämfört med förra säsongen. Just nu parkerar VIK på en tolfte plats i en oerhört tät tabell från mitten och nedåt.
Det har blivit dags för individuella terminsomdömen för spelarna. Jag baserar det på hur min kravbild låg på var och en innan det var nedsläpp för seriespelet.
Låt oss börja med spelarna som förtjänar en hyllning för vad de har presterat hittills:
1) Jonas Fransson, målvakt.
– Det är inte mycket som är sig likt i VIK jämfört med hösten i fjol. En sak är dock intakt, och det är att Jonas Fransson är riktigt bra i målet. 37-åringen bevisar gång på gång att ålder bara är en siffra. Fransson ger sitt lag chansen att vinna så gott som varje match han står i. Det är vad bra målvaktsspel handlar om. Att Franssons spelstil inte är supermodern spelar ingen roll. Han brinner fortfarande för att stoppa gummitrissan. Vilken nestor han är, Jonas.
2) Oskar Drugge, back.
– Det gnälls då och då på Drugge från läktaren. Visst, han tappar puck och passar fel ibland, och det kan se lite väl riskabelt ut. Men samtidigt: Drugge är en spelare som ska försöka göra det svåra från backposition. Och ofta lyckas han – vilket leder till fina möjligheter framåt. Jag tycker mig se en rejäl förbättring från Luleåsonens sida när det kommer till försvarsarbetet i egen zon. Han löser situationer på ett smidigare sätt. Offensiven föddes Oskar med.
3) Jacob Tenemyr, forward.
– Tenemyr är inte den som syns mest, han har ju inte den största rollen inom laget. Men det han gör – det lyckas han inte sällan förbaskat bra med tycker jag, inte minst med tanke på den ringa rutinen han har från den här nivån. Jacob får ta en roll som gnuggare den här säsongen. Men på sikt finns potential att klättra i den offensiva hierarkin. Viktigt för VIK att ha egna produkter som tar för sig i A-laget.
4) Alexander Wiklund, forward.
– Några kanske trodde att Wiklund (väldigt lik ex-VIK:aren Alexander Pettersson utseendemässigt) skulle skina mer framåt efter sina två säsonger med Karlskona i SHL. Så har inte blivit fallet, men att bjuda på läckra assist och kliniska mål har heller aldrig varit Wiklunds signum. Det är hårt jobb det handlar om – Alexander är en slugger som gör stor nytta på andra sätt. Sedan tycker jag att 26-åringen tar steg framåt i det offensiva varje vecka. Hans poängskörd hittills är faktiskt helt okej. Och han kommer växa ytterligare, även om det lär se lite trubbigt ut under resans gång.
5) Joacim Hedblad, forward.
– Efter att ha varit ett monster i Hockeyettan under otaliga år, är Hedblad nu en kompetent allsvensk spelare som håller en jämn och godkänd nivå poängmässigt. Joacim kan inte snurra lika friskt med motståndarbackarna här, men är alltid ett hot. Antingen tar han hela svängen med pucken i offensiv zon bakom målet, eller så bromsar han och jobbar vidare därifrån. Hedblad vill alltid otroligt mycket. Jag är spänd av förväntan över hur det kommer se ut när Hedblad och Dan Pettersson återigen får sällskap av Victor Öhman och superkedjan återförenas.
Den här trion hade jag förväntat mig mer av:
1) Jörgen Karterud, forward.
– Det är elakt att sparka på folk som ligger, och det känns lite sådär att kritisera Karterud nu när han går skadad. Men jag hade väntat mig mer av norrmannen under de sju matcherna av Hockeyallsvenskan han hann spela innan skadan, det går inte att komma ifrån. Efter att ha fått känna på SHL-spel med Linköping, plus VM-spel med Norge i maj, trodde jag att Karterud var redo att blomstra i VIK nu när han fick en fast plats här och inte lånades ut till höger och vänster. Potentialen ska finnas. Visa den när du återvänder, Jörgen.
2) Erik Gustafsson, back.
– Jag har alltid gillat Erik Gustafsson. Backen med käkvisiret har alltid varit snål med poängproduktionen – men varit ännu snålare med misstag i egen zon. I höst har det varit annorlunda. Jag säger inte att Erik gör massa misstag, för det gör han inte. Däremot känns det inte lika tryggt som tidigare när Oskarshamnssonen hamnar i besvärliga lägen i defensivt territorium. För Gustafssons del gäller att hitta tillbaka till att få det svåra att se enkelt ut, han har det i sig.
3) Oskar Carlsson, back.
– Vimmerbyfostrade Carlsson anslöt till VIK från Tingsryd där han hade kört fast. I VIK har han fått tillbaka harmonin och lyft upp sig igen. Men har lyftet varit tillräckligt högt? Jag tycker inte riktigt det. Oskar har gott om erfarenhet från Allsvenskan och det ska gå att kräma ur honom. Upp till bevis för den offensiva uppsidan det pratades om i samband med värvningen. Här har Roger Forsberg ett sparkapital.