När vi når den tidigare VIK-bossen är det en man med energi som svarar. Han befinner sig på en flygplats och har varit och besökt en potentiell ny arbetsgivare. Han vill inte berätta hur pass nära ett nytt jobb han är eller exakt vart han blickar men uppgifter till VT säger att det handlar om Danmark.
– Det är inte i Sverige, i alla fall. Jag känner mig ganska färdig med Hockeyallsvenskan, i alla fall för nu.
Orken och energin är tillbaka – men återhämtningen efter att ha dragit ett för stort lass i VIK tog tid. Gudmundsson blev i april ifjol utsedd till tillförordnad sportchef utöver sin roll som huvudtränare. Han blev sedermera permanent sportchef och jonglerade de två rollerna hela vägen till avskedet i januari.
– Situationen var ohållbar, det inser jag nu. Samtidigt så kände jag både då och nu att det inte fanns några alternativ utan det var bara att ta tjuren vid hornen.
– Men det tar jag med mig framöver, att bli bättre på att stå på mig och säga nej ibland. Jag tycker VIK gör rätt nu i att dela upp arbetet på två tjänster.
Fredagen den 27 januari förlorade VIK hemma mot Djurgården med 7–0. Det blev Gudmundssons och hans sent rekryterade kollega Morgan Perssons sista match som VIK-tränare. På lördagen fick de beskedet från styrelsen att de blivit avskedade.
– Det var såklart inget roligt besked att få när man kämpat med näbbar och klor för att få ordning på resultaten men vi fick inget med oss.
Han ombeds försöka peka på vad som gick snett och landar i att ekonomin ställde till det.
– Vi hamnade i ett ekonomiskt läge där vi behövde sälja våra bästa spelare och det märks såklart på kvaliten på truppen. Men det visade sig vara rätt för annars hade kanske Västervik fått dra konkurskortet tillsammans med Vita Hästen.
Ian Edmondson, Daniel Brickley och Marcus Vela såldes alla tre. Troy Loggins försvann också under våren.
– Att vi hittade spelare som presterade bra på kort tid och på så vis genererade pengar till klubben var nödvändigt sett till det ekonomiska läget. Jag tror att om vi inte hade tvingats sälja dem hade vi klarat kontraktet, så bra tycker jag ändå truppen var. Om man jämför med året innan, då vi sålde Myles Powell till HV71, var det sportsliga läget helt annorlunda. Då hade vi en bättre tabellposition och lite större marginaler.
Gudmundsson ersatte dessa spelare med killar som Josh Winquist, Cole Ully, Macoy Erkamps och Matteo Gennaro.
– Planen var att spetsa till laget inför slutdelen av säsongen men jag fick gå innan de anlände.
Erkamps hann spela en del under Gudmundsson men övriga fick debutera under antingen interimtränarna Josefsson/Karlsson eller den faktiska ersättaren Nichlas Falk. De allra flesta stod för bleka insatser i det VIK som sedermera förlorade play-outspelet mot Tingsryd.
En annan del som sargade VIK, enligt Gudmundsson, var de många skadorna.
– Tittar du på de etablerade svenska spelarna så var många av dem skadade för mycket. Vi var extremt kort om folk väldigt ofta. Hade vi fått med oss resultat emellanåt hade man förmodligen fått energi av det och orkat bygga vidare men istället förlorade vi även när vi spelade bra och det påverkade oss mentalt.
Jag upplevde dig som väldigt sliten där innan jul.
– Det var jag...det var de tuffaste månaderna jag gått igenom som tränare.
Vi återvänder till månadsskiftet januari/februari. Gudmundsson har lämnat Västervik och åkt hem till sin familj i Uppsala.
– Till en början var jag trött. Extremt trött. Det gick ett par veckor där i princip inte gjorde nånting. Jag var hemma, körde barn till skolan, sov tills det var dags att hämta dem. Då var jag extremt sliten. Jag sov två veckor i sträck.
– Därefter har jag samlat kraft och repat mig. Fått umgås mycket mer med familjen.
Följde du hockeyn nåt under våren? VIK?
– Jodå, lite grann. VIK såg jag bara första matchen i Tingsryd. Slutspelet i Hockeyallsvenskan var kul, med Djurgården–Björklöven och sen finalserien. Jag var i Södertälje och hälsade på Emil (Georgsson), också.
Gudmundsson kan se tillbaka på knappt två säsonger som ansvarig för Västerviks IK:s A-lag. Det jobbiga slutet till trots minns han tiden som positiv.
– Ja, faktiskt. Första året var ju en riktig succé med många nya i ledningen. Jag tar med mig att arbetsbelastningen blev för hög, det gäller att stå på sig för att ha energi till det man egentligen ska vara.