Västerviks IK från säsongen 1972/73. Stående från vänster: Hams Karlsson, tränare, Anders Holmgren, Bertil Berggren, Tomas Eghammer, Lennart Lindqvist, Per Lyck, Jan-Åke Källström, Peder Cederlöf, Bengt Karlsson. Knästående från vänster: Lars Axelsson, Ingemar Björkman, Johan Wiström, Sören Jonsson, Klas Johansson, Stefan Knutsson, Bo Åhman, Tommy Carlsson. I laget ingick också Roger Svensson, Berth Johansson, Håkan Johansson, Peter Wiberg, Jan Grehn, Lars Månsson.
Västerviks IK såg dagens ljus våren 1971 och därmed firar föreningen 50 år i år. Enligt uppgifter hölls det första mötet den 28 april. Den 26 maj hölls det första medlemsmötet där stadgar och styrelse fastställdes.
Anledningen till att föreningen bildades var att Västerviks AIS som hade drivit ishockey i Västervik sedan mitten av 1960-talet hade beslutat att lägga ner verksamheten för att enbart satsa på fotbollen.
Det gjorde att de ishockeyintresserade såg till att bilda Västerviks första renodlade ishockeyklubb, Västerviks IK.
Den nya klubben andades optimism inför seriestarten eftersom flera etablerade nyförvärv kunde presenteras. Det blev dock en tuff start för VIK som fick inleda i dåvarande division 2, näst högsta serien i Sverige. I seriepremiären borta mot Boro blev det förlust med 4–6. I hemmapremiären väntade Vimmerby i ett uppskrivet derby, men det blev platt fall eftersom det blev förlust med 1–7 inför drygt 1 400 åskådare.
VIK lyckades bara få ihop fem poäng och därmed blev det respass till division 3. Därefter väntade några säsonger i division 3 innan det återigen blev spel i division 2, som då var tredje högsta serien i landet.
VIK svarade för flera bra säsonger i division 2 mot tufft motstånd. Intresset var på topp och vid flera tillfällen lockade matcherna runt 1 000 åskådare.
Säsongen 1979/80 blev den sista i division 2 för den här gången sedan flera av de rutinerade spelarna valt att sluta.
Början av 1980-talet blev ingen rolig epok i VIK:s historia. Bristen på en ishall började märkas mer och mer. Därmed fick VIK svårare att konkurrera med motståndare som hade tillgång till ishallar. Trots att det hade diskuterats att bygga en ishall under många, många år, lyckades inte föreningen övertyga politikerna att satsa på det.
Det märktes på intresset. Säsongen 1981/82 sågs A-lagsmatcherna av totalt 1 420 åskådare. Säsongen efter var publiksnittet cirka 100 åskådare per match.
Sportsligt nådde VIK botten säsongen 1983/84 när det blev en sistaplats i division 3. Därefter väntade spel på hockeyns bakgård i division 4.
Tjusthallen invigdes 1984.
Mitt i den sportsliga bedrövelsen kom äntligen det positiva beskedet att det skulle byggas en ishall sedan majoriteten i kommunfullmäktige hade röstat ja med röstsiffrorna 40–34. Byggandet av en ishall hade diskuterats i omgångar sedan början av 1970-talet.
Willy Helms var drivande i ishallsfrågan under sin tid som ordförande i VIK på 1980-talet.
En av de drivande personerna som såg till att ishallen blev verklighet var dåvarande VIK-ordföranden Willy Helms.
Den 24 november 1984 invigdes Tjusthallen inför 1 400 åskådare som fick se VIK besegra Eksjö med 24–0. Efter ett dramatiskt kvalspel mot Motala AIF blev det avancemang till division 3.
Västerviks IK säsongen 1984/85. Bakre raden från vänster: Conny Nilsson, Peter Helgesson, Tomas Sundell, Anders Crans, Johan Rampeltin, Göran Landqvist. Mittenraden från vänster: Catrine Svensson, Tomas Karlsson, Jan Söder, Stefan Karlsson, Anders Bertilsson, Stefan Jakobsson, Leif Bladström, Oskar Ohlsson, Hans Larsson, Christer Gustavsson. Främre raden från vänster: Per Hangren, Jan-Olof Henriksson, Tomas Lind, Curt Svensson, Peter Kling, Peter Nilsson.
Efter elva säsonger i division 3 och 4 var VIK återigen ett division 2-lag inför säsongen 1991/92. Efter ett lyckat kvalspel säkrades division 2-platsen och intresset var på topp i och med att serie- och kvalmatcherna sågs av 1 200 åskådare i snitt.
En mycket populär spelare var kanadensaren Andy Forcey som noterades för 52 mål i serie- och kvalspelet.
Kanadensaren Andy Forcey blev mycket populär under sin tid i VIK.
Första säsongen i division 2 blev riktigt lyckad i och med att laget kom tvåa bakom Pantern. Dessutom blev det två storsegrar i derbyna mot Vimmerby med 9–1 respektive 11–1.
Detta gjorde att VIK var kvalificerat för kvalspel till division 1. Två play off-matcher väntade mot Mariestad. Första matchen på bortaplan blev mycket dramatisk. Med två minuter kvar ledde hemmalaget med 3–1, men två snabba mål från Pelle Hånberg innebar att det stod 3–3 efter full tid. I förlängningen behövde Jonas Widmark bara 15 sekunder på sig för att avgöra. Returmatchen vann VIK med 6–2 efter fem mål av Hånberg.
I kvalserien slutade VIK på tredje plats, men det skulle trots detta bli division 1-spel den kommande säsongen.
Ulf Weinstock var tränare i VIK under fem säsonger.
Innan beskedet kom att det blev division 1-spel gjorde VIK en rejäl satsning genom att värva flera spelare, men den mest namnkunniga värvningen var tränaren Ulf Weinstock som hade spelat i Elitserien med Leksand och Frölunda samt hade 129 landskamper på meritlistan.
När det stod klart att Team Boro tvångsnedflyttades till division 2 erbjöds VIK en plats i division 1, som klubben accepterade snabbt.
Det blev en drömstart i division 1 med bortaseger mot Tyringe som följdes upp med att vinna med hela 12–2 i hemmapremiären mot Hanhals. Det fina spelet fortsatte halvvägs in på vårsäsongen då VIK låg på tredje plats, men sju raka förluster innebar att det blev negativt kvalspel. Det blev en tredjeplats i kvalserien och sejouren i division 1 såg ut vara över för den här gången, men återigen kom erbjudandet om en friplats som klubben tackade ja till.
Det blev dock en tuff andrasäsong i division 1 och en stor anledning till det var att klubben drogs med stora ekonomiska bekymmer. Skulderna var över två miljoner kronor. Inte mindre än tolv spelare lämnade inför säsongen. Återigen blev det kvalspel för att klara kontraktet, och en fjärdeplats i kvalserien innebar att spel i division 2 väntade.
Mikael von der Geest var en av de mest profilstarka spelarna som någonsin fostrats i Västerviks IK. Han har gjort näst flest mål i klubbens historia med sina 160.
Säsongen 1994/95 blev ett enda långt segertåg för VIK som vann grundserien på hösten och kom tvåa i Alltvåan under våren. I play off besegrades Göteborg i två raka matcher. När Tranås besegrades på bortaplan med 4–2 var det klart att VIK skulle vinna kvalserien och därmed återigen vara ett division 1-lag.
Återkomsten blev lyckad. I grundserien blev det en femteplats och efter en dramatisk avslutning i fortsättningsserien slutade VIK tvåa. Därmed väntade play off till Elitserien. I play off-matcherna blev Grums en för övermäktig motståndare som vann i två raka matcher.
VIK kunde behålla större delar av stommen till säsongen 1996/97. I grundserien blev det en tredjeplats och i fortsättningsserien slutade laget tvåa. Återigen skulle VIK spela play off till Elitserien.
I första omgången besegrades Sunne med 4–3 och 3–2. I nästa runda besegrades Huddinge med 2–1 två gånger om. Därmed var VIK klart för tredje play off-rundan där Linköping väntade. Segrarna skulle få spela i kvalserien till Elitserien. Efter två starka kämpainsatser fick VIK se sig besegrat med 2–5 och 0–3. Play off-matcherna sågs i snitt av 2 000 åskådare.
Målskyttar sedan VIK säkrat avancemanget till division 3 våren 1985. Från vänster: Conny Nilsson, Niklas Eriksson, Tomas Lind, Stefan Knutsson, Roger Svensson och Johan Wiström. I bakgrunden ses lagledaren Göran Landqvist.
Framgångarna på isen gjorde att VIK-spelarna blev intressanta för andra klubbar samtidigt som ekonomin återigen var hårt ansträngd. Det gjorde att VIK i princip fick bygga ett helt nytt lag och efter en tung säsong stod det klart att sejouren i division 1 var över sedan det blivit förlust borta mot Mörrum i den sista och helt avgörande kvalmatchen.
I stort sett hela spelartruppen försvann och det fanns inga pengar att värva spelare för.
Sedan väntade ett flertal dystra säsonger där det mesta handlade om att föreningen skulle överleva eftersom ekonomin sanerades efter satsningarna under 90-talet.
Botten nåddes 2002 då laget var ytterst nära att ramla ner i division 3, men klarade nytt kontrakt efter kvalspel.
Efter några säsonger i division 2 gjordes en satsning på att nå i division 1 och det lyckades våren 2008.
Sedan blev det tre säsonger i division 1 innan det blev respass tillbaka till tvåan sedan VIK återigen hamnat i ekonomiska svårigheter.
Niklas Dacke är den som har spelat flest serie- och kvalmatcher i VIK.
Inför säsongen 2011 påbörjades den satsning som har mynnat ut i var VIK befinner sig i dagsläget. Mattias Karlin anställdes som tränare samtidigt som Ragnar Karlsson och Alexander Johansson återvände till moderklubben. Det blev avancemang till ettan efter ett lyckat kvalspel.
Joakim Englund, Josef Sjöblom, Andreas Bergström, Tomas Jörbrink och resten av VIK-laget firar avancemanget till ettan 2012.
Efter fyra säsonger i Hockeyettan, där VIK blev bättre för varje säsong, avancerade laget till Hockeyallsvenskan våren 2016. Avancemanget säkrades efter en 5–1-seger mot Södertälje inför 2 450 jublande fans, som är det gällande publikrekordet, i Plivit Arena.
Laget som tog upp VIK till Hockeyallsvenskan 2016 hyllades på Stora torget.
Under de fem säsongerna i Hockeyallsvenskan har VIK gått till slutspel i fyra av dem. Första säsongen överraskades experterna när det blev en tredjeplats i grundserien.
Föreningen kommer att uppmärksamma att det är 50 år sedan bildandet, men på grund av pandemin har man fått skjuta på firandet.
– Vi hade tänkt att ha en jubileumsmatch i början av året, men vi ställde in. Vi siktar på att göra något under nästa säsong när vi får ha publik på matcherna, säger VIK:s ordförande Anders Wiman.
Fotnot 1: Uppgifter till artikeln om VIK:s 25 första år är hämtade från boken "25 år med Västerviks IK" som Bo Wigren har skrivit. Uppgifterna om VIK:s andra 25 år är hämtade från VT:s textarkiv. Statistikuppgifterna har Bo Wigren bidragit med.
Fotnot 2: Det var IFK Västervik som var först ut med ishockey i Västervik i och med att de första matcherna spelades 1947. Västerviks AIS började med ishockey 1950.