I fredags kväll blev han matchvinnare då han stötte in matchens enda mål i VIK:s vinst borta mot Björklöven. Vi börjar där, med målet som han själv beskriver som "smutsigt".
– Det är den sortens mål jag gör. Jag gillar att ta mig till de smutsigare områdena på isen och det är oftast där det händer. I det här fallet var det smart spelat av Myles (Powell) som skickade in ett bra skott för retur, en retur jag kunde vara först på. Jäkligt skönt mål och en härlig seger, säger han leendes efter VIK:s måndagsträning.
Målet var hans första för VIK i tävlingssammanhang. Och en hint om hur han hoppas kunna bidra till laget under säsongen.
– Jag hoppas kunna göra fler såna, det är den sortens mål jag gör. De kanske inte är så snygga men det är ingen som frågar hur man gör mål utan snarare hur många, eller hur?
Trots sin i sammanhanget ringa ålder, 23, har han både hunnit med att gifta sig – och bli pappa till Myles, 10 månader. Inte döpt efter nuvarande kedjekamraten Powell.
– Att kunna ha med mig familjen hit var avgörande, jag vill inte vara utan dem, de är mitt allt. Nu får jag chansen att leva ut min karriär och att göra det med dem vid min sida är jätteviktigt.
Första tiden med en bebis i Sverige, många tidszoner hemifrån, var av förklarliga skäl inte helt problemfri.
– Det tog någon vecka eller två innan grabben hade anpassat sig till tiden och hittat rätt med sitt sömnschema. Men nu är allt bra, han trivs hur bra som helst här i Västervik.
Till skillnad från sina nordamerikanska lagkamrater har McKenzie viss erfarenhet av europeisk hockey. Under förra hösten lånades han ut till EHC Freiburg i tyska andraligan. Där blev det visserligen bara sex matcher (3+1), men erfarenheten hade han med sig till Sverige.
– För min del var det viktigt att få de matcherna för att få känna på de större isytorna och den annorlunda hockeyn. Utanför isen var det inte lika kul, det var nedstängt i Tyskland då så det var bara till och från rinken som gällde.
I VIK har han fått stort förtroende. Dels i form av speltid men också i gruppen då han utsågs till assisterande kapten.
– Det viktigaste för mig i ett lag är att jag kan kunna kliva in och vara mig själv till hundra procent, på och utanför isen, och det känner jag att jag kan här.
Från matchvinnare på fredagskvällen till blöjbyte och lek på lördagen. Inte McKenzie emot.
– Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.